Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Hermans epistlar
En reseskildring, Alnö Fornhistoria

Det pratas fortfarande om honom. Den store skalden som kom att förändra bilden av Riddar Pierre ända in i våra dagar. Skalde och sagesmannen Herman. Efternamn okänt, troligtvis hade han inget. Herman var en riktig människa av kött, blod och ben och inget jag sitter här och diktar upp. För det ska ni veta, gott folk, fler dåtida historieskrivare omnämnde Herman än Jesus Kristus. Vi har alltså klara belägg på att killen har funnits. Nu när vi har avklarat Hermans vara eller icket vara kan vi koncentrera denna reseskildring på vad han åstakom i sitt blott 35-åriga liv. Hans födelse är höljd i dunkel, delvis pågrund av att historieskrivarna inte fick veta om att han fötts innan han var dryga 23 år. Så fram till dess kan vi bara spekulera om hur hans dagar flöt förbi. Eftersom han senare kom att bli en sådan skicklig banjospelare och lyriker så kan vi förutsätta att han övade mycket på konsten att skriva låtar. Det hela startade när han som 12-åring blev utskälld av sin mor för att han stulit gröten som stod i köksfönstret, låste han in sig som Emil i Lönneberga i en liten koja som han byggt uppe i den stora aspen på föräldrarnas gård. Där satt han en hel natt och spelade banjo tills fingrarna började blöda och skrev på sin första Epistel - Epistel nr 1. Med tanke på den kluriga melodislingan så förstår vi att Herman redan vid 12-års ålder var en skicklig tonsättare.

På något sätt fick folk i trakten reda på "pojken i kojan" som spelade banjo och sjöng dagsaktuella sånger. Herman fick anställning av den tappre Riddaren Riddar Pierre som skaldeman, och resten är som man säger - Historia. Herman fick följa med Pierre och hans vapendragare Glas-egon på den största resan de gjorde tillsammans. Vid detta laget kan ni nog historien - Jarlen satt i sitt slott och bestämde att de stackars människorna skulle betala mer guldmynt i till honom i form av skatt. Folket på ön blev självfallet upprörda, men nedtryckta som de var höll sig alla i skinnet. Alla utom Riddar Pierre! En man av mod, en man av rättvisans skarpa svärdsklinga som glittrar i solen som ett nyfött barn. Han tog saken i händerna och begav sig ut på den långa vandringen från öns södersida (Lopero) upp till maktcentrumet.

Det är denna långa resa som Hermans Epistlar kretsar kring, det är Riddar Pierres hjältedåd och Glas-egons klipska manövrar som besjungs i dessa 42 stycken långa episka verk. Jag hade först som målsättning att publicera alla dessa epistlar på bloggen, men det gick upp för mig att ni omöjligt kan höra melodin på sångerna här över internet. Så jag nöjer mig med att publicera den som betyder mest för mig - Öfver Daghstänkta Bergh Vhandra Rhiddar Phierre. Denna epistel är ett lysande exempel på Hermans underfundiga meningsbyggnader och rim. Melodin är ganska lik melodin till en rysk polka - Ksharsi Mristthow (Gud vår beskyddare och fåraherde) om ni skulle känna till den.

Öfver Daghstänkta Bergh Vhandra Rhiddar Phierre
Text och Musik: Herman
Epistel nr 13

Över daggstänkta berg vandrar våran man
Över nyskållat gräs och skördade havrekorn
Vårt hopp och vår framtid han har i sin hand
Han vandrar mot Jarlens bord

Där finns stekta fiskar och nykläckta hönor
Massa ostar, gott rågbröd, smör och vin
Skatten höjer han, jag får lust att skrika könsord
Över Jarlens förbannade liv

Med sig på färden och vid hans sida
Vandrar en liten herre - Egon
Nu har han chansen att se världen, den vida
Den stora vida världen! Pom Pom Pom!

Så sjung deras lov, sjung fasa och skräck
För Jarlen och hans ohyggliga styre
Hans plats i historien blir stor skamfläck
När Riddar Pierre segrar till sist

Det goda segrar till sist!
Det goda segrar till sist!
Det goda segrar till sist!

---