Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

På Seasick Steve!

Det hände sig på Barista! Två gentlemän spatserade på gatan utanför. Den ene haltade. Den andre den var blind. Den som kunde varit med, visste mest ingenting. Solen sken på snön därute. Kallt var det också. Ett par snöskottare skottade snö ifrån taket. En vit kaskad av snö föll ner från de höga stenhusen när de utförde sitt jobb, högt uppe i högan sky. Den halte fick ett snömoln i ansiktet, men forsatte haltande framåt. Inget kunde göra honom förnärmad, upprörd eller sur en dag som denna. Söndagen som allmänt kallas för den bästa av alla dagar, hade smugit sig på efter att Lördagen gjort sitt. Den mellanstora staden hade knappt vaknat till liv. Den blinde var glad han också. Han hade fått påökning från en statlig myndighet med gula bilar. Mitt i vintern!! Han sade till den blinde att han var mycket överasskad över extrapengarna som trillade in på kontot varje månad.

Nu närmade de sig det trevliga kafét med rättvisemärkt kaffe, choklad med chili i, tablettaskar som gör gott i Afrika, och soffor man kan ligga i! Hör och häpna broder Jakob! Soffor man kan ligga i! Ja, det fanns mycket som lockade till Barista, och mycket lite som lockade till dess störste konkurrent - Signes Kafé. I vanlig ordning gick den halte och den blinde fram emot kassan för att beställa en presskanna för två. Kassören var ung och såg trevlig ut i ansiktet. Hon frågade om det var något annat som önskades, men den blinde tackade bestämt nej. Nu hände det sig att denna kaffeservitör, som gått 9 år i grundskola, och därefter 5 år på högskola, inriktning barista, klantade till sig nått så oerhört.

Först och främst malde hon fel bönor. Hon tog de fruktiga. De som den blinde alltid får nysningar och halsbränna utav. Jag såg misstaget ifrån platsen där jag stod, men sade inget i god tro om att den utbildade kaffeservitören visste vad hon höll på med. Så var tydligen inte fallet. Den blinde gick och lade sig i en soffa. Efter hon malt ner de fruktiga bönorna i presskannan hällde hon vatten från fel vattenkran ner i kannan. Kallvatten. Kaffe klarar inte av kallvatten. Det är som att ge ett litet barn smisk på stjärten, och sedan bjuda på fiskbullar. Den förstår inte kopplingen. Det sker en kemisk reaktion och PH-värdet i kaffet sjunker drastiskt. Nu började den halte från andra sidan kassan att muttra högljutt i hopp om att hon skulle förstå mitt missnöje. Kanske kunde hon ge oss pengarna tillbaka. Tyvärr hörde inte kassören jämmret. Om den halte skulle varit jag, och Daniel den blinde, ja då skulle kassören med största sannolikhet vara den döve.

Den blinde ropade till den halte och frågade varför det tog så lång tid med kaffet. Den halte svarade honom att det nog var pågång vilken sekund som helst, medan han såg att servitören nu tog en sked och skummade av kaffesumpen som stigit upp till ytan, som en död fisk i avloppsvatten.

Fisken var droppen som fick fläsket att koka över för den halte. Med enorma steg lämnade han kafét och slog igen dörren. Den blinde fattade ingenting men sprang efter ut genom ytterdörren. Kvar stog servitören, oförstående om vad som hade hänt och varför de två gentlemännen lämnat kafét i sådan hast.
 
- Nästa beställning, sade hon glatt

Ingvar sade:

Blogg.se funkar dåligt
MKT DÅLIGT.
Min dator kanske har internetproblem
Feta interna problem
Spot it, fy!
Idiotdator

Jag tittade in i hans mörkgröna ögon utan en tanke på att Invar var min farfars morfars borsas kusins hermelin, som flytt från en ångbåt över Stilla Havet. Han var en riktig Indienfarare, min släkting Ingvar. Vad han hade på sinnet vet jag inte. Hur skulle jag? Kryptiskt. Senare fick jag veta av en gammal vän att två rånare knackat på min dörr. Rånarluvorna var svarta och stank utav terpentin. Ingen märkte något som satt där inomhus. Svårt var det i allafall att få ordning på pusslet. 1000 bitar sades det. Det stod på förpackningen. Också brödrosten ville vara med i gänget. Han var tjock och mullig. På samma gång. Det går inte ihop, sa hans kompisar! Visst gjorde det det. 

Ja om hur olika expriment fungerar på olika djur vet jag intet. Min gode vän Daniel visste inte ens vad grodexprimentet var innan han fick det berättat för sig. Stoppar du ner en groda i en kastrull på spisen som du just satt på plattan på, kommer värmen sakta att stiga och grodan tycka att det är varmt och gott. När sedan vattnet i kastrullen når kokpunkten ligger grodan kvar i det skållheta vattnet och möter där sin död. Men om man stoppar ner grodan när vattnet redan kokar för fullt, ja då skulle den troligen hoppa ur därifrån fort som bara den, och kanske komma undan med lite brännskador. Min fråga till eder bloggläsare är därför om man kan applicera detta expriment på en ko. Skulle resultatet bli det samma?

Vidare kan jag berätta att kortfilmsboken "Riddar Pierres sällsamma resa i historien" är på väg att bli verklighet.