Farmor skrattar högt
Det var julafton. Lisa var mätt på både julskinka och kalvsylta. Nu låg hon under middagsbordet och stirrade in i julgranens ljus och barr. Under granen låg årets julklappar. Farmor skulle få en chokladask. Lisa visste inte att Farmor avskydde choklad och brukade slänga ut asken med pralinerna på vägen varje år. Där blev de mjuka bitarna mosade av bildäckens hårda dubbar. Farmor visste naturligtvis att hon skulle få en chokladask av Lilla Lisa i år igen. Det fick hon varje år. Nu hade Farmor bestämt sig för att spela Lisa ett onskefullt och elakt spratt. Farmor hade läst i tidningen att den här sortens skämt kallades "practical jokes". Den gamla tanten var dålig på engelska, men hade övat länge i hemlighet på uttalet av ordet "practical". Det var sådant som var klurigt och klumpigt för Farmor. Hursomhelst hade hon bestämt sig för att ge Lisa en chokladask av finaste choklad. Hemligheten med presenten var att Farmor hade sugit länge och väl på varje chokladbit, och därefter lagt tillbaka den i asken.
När Lisa öppnade sin present blev hon överlycklig, ty choklad är det bästa på denna jord för denna lilla flicka. Gener för tycke och smak kan naturligtvis hoppa över en generation. När Lisa började smaska på chokladen hon fått kunde inte Farmor hålla sig för skratt. Det började med en lätt fnittring, och slutade med ett totalt gapflabb som aldrig tycktes ta slut. De andra i familjen blev häpna över att Farmor skrattade så högt. Ja, de hade knappt sett henne le ens en gång. Men desto mer choklad Lisa åt, desto mer skrattade Farmor. Tillslut gick det hela överstyr och Farmor tappade kontrollen över sin gamla kropp. Skrattet i henne hade tagit över fullständigt och nu var det inte kul längre! Hon skakade och skrattade och slog knäna mot julgransbarken och välte bord och blåste ut levande ljus. Familjen såg handlingsförlamat på med öppen mun och hakan hängandes. Efter en kort stund var det hela över och Farmor hade skrattat sig själv till döds. Vad hon skrattat så ofantligt åt, det fick familjen aldrig veta. Och hur gamla kan ha så roligt åt att göra "practical jokes" på små oskyldiga barn kommer vi aldrig heller få reda på innan vi passerar 80.
Lisa tände levande ljus, grät och tackade Farmor för den goda chokladen på hennes begravning.
Tryffel
40 graders feber, och jag ska snart sova. Feel's good!
"Say hello to my little friend!"
Me sick
Jag märker att jag låter väldigt gnällig av typen - Tyck synd om mig. Men det är inte så synd om mig. De flesta människor har redan haft körtelfeber när de va små, och då är symptomen väldigt små eller existerar inte alls. Jag är glad över att jag fick körtelfeber nu, och inte på jullovet. Då skulle jag verkligen bli nerstämd.
Nu lyssnar jag på The Magic Numbers. Min bror Petter såg dom live i Uppsala. Han fick komma upp på scenen med dom och hoppa. Det lät som en kulig och bra koncert!
Hallelujah
Ankarsviks A-lag har som jobb att varje sista-fredag i månaden bidra med några rejäla vakter att hålla koll på de små 12-åringarna. Eller kanske bara hålla reda på deras jackor. Idag är jag en av de lyckligt utvalda vakterna. Från klockan 6 till 12 skall jag uprätta ordning i tonhallens lokaler. Jag har ont i halsen. Det är synd om mig. Skriv ett kommentarinlägg tillängnat mig, och skriv att det är väldigt synd om mig, och att ni önskar all kärlek, choklad, nektariner och satsumas ni nånsin kommer att komma över!
Åt det allvarligare hållet kan sägas att jag inte alls har det synd om mig. Jag har tex en väldigt bra bok jag läser i dagarna. Den femte rollen heter den. It feels good. I min all m
in tråkighet kan jag väl ändå passa på att skriva en novell tillägnad Britta "L" Lindvall som fyller 50 år till vintern. Jag och Daniel har fått i uppdrag att spela på hennes 50-årsfest. Det kallas ett gig, ladies och gentlemen!
Året var 2014 och årstiden var som vanligt vid den här tiden på året, höst. Den regniga sommaren kom som en skänk från ovan för Britta och Arne och deras lilla biologiska bio-odling av grödor. De senaste två sommrarna hade varit torra som i öknensandens torka. Britta och Arne tryckte ner rovorna i den torra marken, men upp kom inget. Detta med torkan hade blivit ett stort problem sedan de slutat med konstbevattningen. För ni ser, det blåste nya friska vindar i Lindvalls Plantskola. Entreprenadtjänsterna hade skrotats och nu satsades det helhjärtat på det gröna. Man odlade rödbetor, saltgurkor, potatis, morötter och allt annat som går att sätta ner i marken. " We have planted plant for Åratals - Without chemicals!" var reklamsloganen som Nils fått i uppdrag att formge. Den rimmade lite dåligt, men Alnöborna var ändå nöjda med sina egna lokala odlare. Reklamdesigner som Nils hade gått och blivit, hade han också formgett en ny logotyp åt företaget. Ett äpple med en mask i. "Det är vad kunderna vill ha! Ekologiskt!" De nyinskaffade fåren betade ängarna rena, Britta åkte till Alnö marknad varje lördag med pinfärska tomater att sälja, Arne snickrade i hemlighet på en bilmotor driven på jordnötsolja i garaget. Ja framtidstron var det inget fel på på gården!
Men så kom en dag då hoppet vände för det lilla familjeföretaget. Britta hade fått en storleverans av Mandelpotatis av en köpare i Sörnacksta. Britta kunde inte alls förstå vad en människa skulle med 1400 kg Mandelpotatis till. Men hon tömde lagret på mandelpotatis och fick ihop 1400 kg just som sista lådan var räknad. Med all sin mandelpotatis i lastbilen åkte Britta iväg mot Sörnacksta för att fullfölja sin order. När hon kom fram anade hon inte alls ugglor i mossen utan köparen var en trevlig prick vid namn Johan Rumkel. När Johan fick frågan om vad han skulle med all potatis till svarade han med en ful min och ett vift på huvudet. Men inte nog med det. Han svarade också med att dra en pistol mot Brittas knä, ty inte vågade han sikta någon annan stans, denne svage stackare. Britta blev skräckslagen och handlingsförlamad. Johan Rumkel skrattade ett högt och elakt skratt som ekade genom hela Sörnacksta. "Nu är potatisen min, och du kan inget göra, handelsförlamad som du är!" Men just då vaknade Britta ur dimmorna och såg pistolen riktad mot hennes knä. Ett vrede värre än det största vrede du kan tänka dig välle upp i Britta och hon gjorde en kungfu spark på Johan Rumkels vänstra knä. Sparken kom så hastigt att denne vidrige potatisbedrägare inte hann uppfatta vad som hände. Och vips låg han där på marken. Britta tog en stor mandelpotatis ifrån lasset och tryckte in i Rumkels mun. "Se upp att sikta på folks knän, ty det kan bli ditt som sparkas in och ut av en kungfukvinna med grönt bälte - Lindvalls bälte! Vi står alltid upp för det gröna!" sade Britta med all den hämd ljuva hämd hon kände. Hon åkte hem mot Alnö med 1400 kg Mandelpotatis. Lite besviken över att det fanns människor som Johan Rumkel, som ville ha varor, men vägrade att göra rätt för sig. Ändå var hon glad i hågen och lätt i sinnet. En polisanmälning drabbade Johan Rumkel och Britta blev hyllad som Alnös hjälte i kampen mot rovbedragarna, ty dessa sysslade inte med människorov, utan andra rovor. "Jag står alltid upp för det gröna och sköna", sa Britta senare i en TV:intevju, Man kan vara lustig och säga: "Grönt är skönt! Grönt är lönt! Grönt är naturskönt!"
Nu lägger jag in ett nytt inlägg till min blogg
Igår var jag med min far och bror Nils till Birsta. Daniel skrev för en kort tid sedan en insändare till Svenskan om varför man skulle bygga ut Birsta mer. En helt befängd tanke tycker jag. Birsta hinner ju bygga nya byggnader till affärerna innan de är klara med den gamla! Det visade sig dock att Daniel inte valt ämnet på insändaren aldelles frivilligt. Min bror Nils var ute efter en billig mp3 spelare från Expert Stormarknad, som idag öppnade i birsta, och hade jättestor mega dunder shitty bang bang utförsäljning och premiärpriser på samma gång! När vi anlände hade inte portarna öppnats, och kön till affären var lång. Riktigt lång. Den sträkte sig minst 200 meter. Om inte mer. Jag har dåligt ögomått. Det var också mörkt. Men vilken
kö det var. Dit kom vi inte in. Aldelles för mycket bilar och människor överallt. Spräng bort birsta!
Bla bla bla. Who CARES? Hej Då
Vilken otäck historia
Nu är man febersjuk, vilket jag inte har varit på flera år kan man tänkas. Jag kan tänkas åt det hållet i alla fall. I alla dess fall så har jag bra gener i kroppen, och ett bra immunförsvar som är kraftfullt som Nordkoreas hemliga kärnvapenreserv. Min farmor hon är 90 år om 2 veckor. Upp till hennes gratulation ska vi åka till Näske Krog. Jag ska inte äta hälleflundra eller gravad lax. Det är som om fisken gör mig helt beng oppi bongen. Man får akta sig med fisken, så den inte är benig och karg. Helst ska man inte heller äta Abbörn från Alnösundets bråda djup. Jag har hört diverse historier om gift, olja, slam och likmask om abbörn. På mattallriken ligger nog potäterna och en bit kött när jag önskar farmor 90 års gratulationer.
Igår var det lördag, och en gammal man, eller medelålders man hälsade på uti Daniels Fäbostuga. Han var liksom intresserad av orgeln då vi lagt ut den på blocket för 2500 kr. Han skulle ta en funderare kring köpet medans han handlade på IKEA, eller Birsta City som det nu heter. Han kom aldrig tillbaks. Kanske köpte han upp sina snålt besparade 2500 kr på julkulor att hänga i granen, eller en soffa. IKEA har nog kanske bättre reklam än vad jag och Daniel kan förmå med. Han blev väl rent av manipulerad av reklamen den gubben. Men kvar har ju ändå jag och Daniel en egen elorgel. Det har inte alla uppå denna jord, och jag känner med er som våndas på natten över det.
När snön fallit klart, och min feber har svettats ut, tar jag fram sparken. Nerå Nilsbacken åker jag på den hårt packade snön. Sparken glider liksi bättre på packsnön än på isen. En gång tog jag mitt våghalsiga inre samman och prövade på Hovbergsbacken, eller Slupvägen som den av bybefolkningen kallats. Som det gick undan! Den hårt packade snön har då aldrig sett på snabbare sparkfärd! Jo jag säger då det, när snön fallit klart och min feber svettats ut, då tar jag banne mig fram sparken!
Lean on Me
Fredag kväll i tacosensens tecken.
Till er som inte har något virus eller andra gifter i kroppen önskar jag en fortsatt trevlig fredagkväll i sann joppedi-anda.
Knäska lungt!!
Nikolaj II
http://www.yannarthusbertrand.com/yann2/affichage_bestiauxAutre.php
Nu sitter jag på skolan och min första lektion för idag. Det är den enda lektionen för denna dag också. Vi slutar kl 10 idag och det tycker jag låter som en rimlig tid en sån här solfattig och vit fredag. Jag planerar att gå ner på stadens torg efter avslutad skoldag och knäska runt lite. Jag behöver också köpa ett par jeans, ett par skor, och kanske något annat jag inte vet att jag behöver ännu. När jag knäskat klart så åker jag nog hem och äter. Ikväll blir det bastubad i Daniels farmor och farfar bastu. Mer har jag inte att säga er för tillfället, kära blogginläggsläsare. Alla inlägg måste ju inte vara überlånga heller.
Remouladsåsen är så långt upp att du knappt kan se den.
Glada medfolk och människor i världen. Frågorna är många och svaren är så få. Varför lämnade Mikael Persbrandt dramaten-teatern Måsen? Varför kan man klappa igelkottar åt höger? Varför bor vi i ett land där solen bara skiner halva året? Varför knarkar Peter Doherty ihjäl sig snart? Varför säljer man tidningar på att han knarkar ihjäl sig? Hur många var de tre musketörerna? Ser Riise något överhuvudtaget bakom sitt långa hår? Är det koltrasten som sjunger vackrast här i världen?
Vart jag vill komma med alla dessa frågor vet jag inte. Jag vet överhuvudtaget inte alls vart jag skall komma med detta blogginlägg. Jag lider av det man kan kalla skrivtorka i hjärnan ibland. Sånt händer, men botas ofta med en kopp mate te. Egentligen är inte mate te, utan framställt av bladen på växten yerba mate. Drycken inehåller bla, Koffein,Teofyllin och Teobromin. Teofyllin vidgar luftrören och underlättar syresättningen. Teobromin stimulerar hjärtat och verkar svagt muskelavslappnande och urindrivande. Låter bra tycker jag och dricker en kopp.
I skolan händer inte mycket nytt. Denna vecka har gått på snål-tågräls och jag har ont i mitt ömma huvud. Dock började veckan bra med bastubad 2 dagar i rad i Daniels farmor och farfars eminenta bastu. Ibland blir det atombomber av skållat vatten i agrigatet. Efter skolan idag hade jag utvecklingssamtal. Sedan åkte jag och pappa till pizzeria Chiao! i södermalm. Pizzabagaren var trevlig och lätt oss äta där fast de hade slutat med servering.
Idag har en dvd-box med Ricky Gervais aka David Brent. Det är alla avsnitt av serien Extras som har anlänt till min bror och jag. Klockan är kvart i nio och kanske ser jag ett avsnitt av Extras, kanske lyssnar jag på en skiva jag olagligt bränt ut aldelles nyss. En ny sak som hänt i veckan är att jag har lyssnat ganska mycket på The Strokes nyaste skiva First Impressions of Earth. Jag hade inte hört talas om The Strokes förut, men nu har jag det. Här lägger jag upp en musikvideo av dem, till erat stora förtret. Ha en bra Torsdagmorgon, själv ligger jag och sover, alternativt springer en säterrunda och bastar med Daniel på morgonen, då vi båda har sovmorgon i morgon! :D
Lev gott!
Måndag i skolan i måndag igen.
Nu är det morgon och jag sitter på skolan. Bussen missade jag nästan, och ännu värre är att jag glömde mina glasögon och/eller linser i brådskan. Nu ser jag mest dimma på några meters avstånd. Men det gör inte så mycket, så dålig syn har jag faktiskt inte. Skulle jag säga fel namn till fel person så beror det nog på det. Bli då inte ledsna och spring till skogen. Gläds åt att det snöar istället.
Over and over and over again
Det var ett tag sedan jag vaknade så sent som kvart i 2. Det hände idag, och det beror mest på att när jag och Daniel igår skulle åka hem med nattbussen som går 1.15 kom lite för tidigt till navet. Hormonstinna ungdomar skrek och slog på diverse föremål när vi anlände. Vi bestämde oss för att det var bättre att gå mot skönsberg och hoppa på bussen där uppe. Halvvägs halvvägs till skönsberg kom Filip Palle Palmquist lunkande mot oss. Han gjorde oss sällskap uppåt. När klockan slog 1.15 kom både 4an till Granloholm och Söråkerbussen. Men ingen 1a till Alnö, nej nej. Ingen 1a inte. Vi stod kvar i 20 minuter och frös sönder. Mina skor hade läckt in vatten som hade frusit till is inne i skorna. Leda på bussbolaget gick vi ner mot navet igen, där det stod ett antal bussar. Vi frågade en busschafför varför det inte kom någon kvart över 1 buss, och han svarade prompt att det hade det visst gjort. Sedan frågade vi en annan busscafför, som sa att det hade den inte alls gjort, - "Något fel", mumlade han. Det fanns inte mycket mer att göra än att vänta på nästa buss som gick 2.15. När jag kall som en fiskpinne på Alaska kom hem stekte jag 2 hamburgare åt mig själv som jag sedan förtärde med en kopp varm Lapsang te. Somnade gjorde jag klockan 4.
Idag firas Fars dag över landet. Min pappa heter Hans. Det gör nästan också Jonatans pappa. Han heter Krull Hans. Han lär dig knyta slipsknutar om du kikar i 2a delen i ST idag Söndag. Idag skulle jag och Daniel basta på Alnös eget bad, men det verkar inte bli så. Daniel är "ute och kör skoter", och Alnöbadet stänger om 50 min. Jag får väl gå ner och ta en bit mat, äta tårta och säga hej till min far.
Jespers Motattack
Tidigt på lovet den 36e Januari föll vinterns första snö. Jesper, som hans mor och farföräldrar döpt honom till, fick för sig att ta med sin nya bob, (även kallad snowracer i vissa länder) ut i den snöiga lerbacken. Innan han gick hemifrån ringde han upp sin lekkamrat Per som han känt sedan 4års åldern. De brukade kasta fåglar på skator på lediga, lata dagar. Per ville gärna följa med Jesper till den snöiga lerbacken. Tilsammans begav de sig genom den långa skogen som de var tvungna att passera varje gång de skulle åka snowracer i lerbacken. Trallandes Över stockar och stenar. Över bäcken med plankan. Över Hans och Gretas pepparkakshus.
Mot lerbacken
Efter den långa färden kom de slutligen fram till sitt mål, Lerbacken! De klättrade upp till toppen av backen och satte igång att valla sina snowracers. Per var mycket stolt över sin nya snowracer och skröt gärna om den. Jesper var mer tystlåten om saken. Nu var det dags att åka igång! - "Se upp i backen, Annars får du tusen hål i nacken!" Skrek Jesper när han i extas slungade sig själv och snowracern utför lerbacken. Per ville inte vara sämre och följde efter tätt bakom. Vad Jesper inte visste var att Per hade en hemlig och mycket farlig fuskmekanism inbyggd i sin snowracer. På ratten fanns en knapp som utlöste en stor explosion i alla närliggande snowracers. När Per insåg att han inte skulle kunna bräcka Jesper i snowracningsloppet tryckte han bestämt på knappen som satt på ratten. Jesper flög ett otal meter upp i luften och landade hårt på den intilliggande fågelskrämman. När Jesper skakat av sig explosionen såg han rött. Han gick fram till Per och daskade den iskalla everest-snövanten i Pers barnsliga ansikte. Du vann på fusk!, skrek Jesper högt. Jesper ville avsluta sin motattack snyggt, och tänkte länge. Tillslut mumlade han fram orden:
Jag misslyckas hellre med heder än vinner genom fusk.
Per stod lamslagen tyst med ett everest-snövante-märke över ansiktet.
Levande godis
How to fight loneliness
How to fight loneliness
Smile all the time
Shine your teeth to meaningless
And sharpen them with lies
And whatever is going down
Will you follow around
That's how you fight loneliness
You laugh at every joke
Drag your blanket blindly
Fill your heart with smoke
And the first thing that you want
Will be the last thing you'll ever need
That's how you fight it
Just smile all the time
Just smile all the time
Just smile all the time
Just smile all the time
Lånkalsonger under byxorna ibland.
Igår köpte jag och Daniel ett dadelpaket och vi spelade gitarr och bas inne i vibackeskolans replokal. Alice satt på en pianostol och verkade ha väldigt roligt. Hon skrattade hela tiden och drog sig i öronen. Sedan gick Daniel hem till sitt och jag och Alice sov över följande morgon trots att vi har sovmorgon på Torsdagar. På skolan har jag idag inte gjort mycket, engelska lektionen mynnade ut i en helt annan disskution än något på Engelska. Ikväll har jag och Daniel druckit Mate te, gjord av bark, med 40 ggr högre koffeinhalt än vanligt bryggkaffe. Daniel gillade inte barken. Katten springer runt i ringar och jag skall nu åka till träning. Känns bra att det är fredag i morgon, och efter den gör helgen sitt intåg. Jag fryser på morgonen, det är kallt ute. Ha en god natt med sömn skänkt av John Blunds sand som han i dina ögon kastar.
Alla glada munnar hos gunnar
Requiem
Man vaknade av sin egen mobilväckarklocka klockan 12. Upp steg jag och frukost jag åt. Müsli och filura pilura bra-för-magen-och-ditt-välbefinnande fil! Sedan jag ringde till ett par personer som igår att basta var intresserade. Nils låg och sov, jag väckte han två gånger. Linnea låg brevid honom och såg till att det för han inte blev någon bastu alls. "Det är dåligt för din hy, den blir aldelles fnasig" yttrar hon bestämt. Riise ringde jag, men ack svarade han inte på mina signaler. Han kanske också låg och sov, vad vet jag? Egge sedan jag slog numret till. Jag hann ej ens berätta mitt ärende innan han prompt tackade nej till att basta och slog luren i mitt öra. Min räddning blev den gamle bastu-veteranen Jonatan som alltid ställer upp när det vankas morgonbastu. Alnöbadet var fullt av små ungar med tillhörande pappor. - "Pappa, det är varmt! Jag vill gå ut! Pappa!" hör man alltid från de små liven. Papporna som inte alls tycker att det är för varmt i bastun vill gärna sitta kvar, men blir till slut tvungen att ge med sig. Där har vi en nackdel med att skaffa barn, du får inte i lugn och ro bada bastubad! Den stora gummiön var också uppe denna söndag och i en stereo spelades Markoolio på högsa volym. Barnen var glada, och jag och Jonatan fick våran söndagsbastu.
Efter badet gick vi upp till kinesen Mattias Jansson som bor på Ubåtsvägen för att spela lite Nintendo Wii. Han åt en Vesuvio med lök på. Jag och Jonatan blev så sugen av pizzadoften att vi bar våra fötter ner till pizzeria Apolo. Jag köpte en Romantica med lök och bearneisesås. Mätt i magen knallade jag sedan hem till mitt och somnade gott framför tv:n. En överlag fin och stillsam sista dag på lovet! Jag ger den 56 ostfiléer av 65 möjliga!
En valsmelodi
God dag kära medmänniskor. Trevligt att det igår när jag spenderade tid vid Statoil plötsligt började snöa! Vita dunflingor från himlen föll! Som en liten pojke dagen före julafton gick jag och lade mig i min varma säng, med drömmen om en vit morgondag. På natten drömde jag en mycket lång och minnesvärd dröm. Jag var med om ett riktigt äventyr faktiskt! En sådan dröm som man inte vill vakna upp ifrån. Ibland tror jag att drömmarna kan vara mera levande och verkliga än verkligheten själv. Vaknade gjorde jag tillslut dagen därpå och såg ut genom närmsta fönster. Vit snö fyllde trädens grenar och sommarens sista gräs! Trevligt! Jag åt lite frukost och åkte sedan till Njurundahallen med min far. Där var det Distriktslagssamling och träning. Gick ganska bra.
Efter att ha smällt i tacos ligger jag nu här och lyssnar på Roffe Wikströms Nils Ferlin-skiva. Jag gillar några låtar men några gillar jag inte alls. En av låtarna jag gillar heter "En valsmelodi". För er som inte vet var Nils Ferlin en diktare och poet för ungefär 60 år sedan. Nu är han död allstå, men han skrev riktigt bra.
En valsmelodi
Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor -
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
- Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har sålt mina visor till nöjesestrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Grämelsens son
i grammofon
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas - ack ja -
schajas - ack ja,
gott kan det vara att veta?
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol?
Ack ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals -
Jag har ingenting alls här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.
Det här är en staty föreställande Nils Ferlin, den står utanför ett konditori i Stockholm. När jag och Daniel var på Bob Dylan i Globen var vi i Stockholm. Jag behövde tömma blåsan, vilket jag också gjorde på detta konditori. Kommer du ihåg statyn Daniel?
Jag har lovat att gratulera Fredrik Hallgren aka Mr. Moon här i bloggen också! Idag är dagen då han fyller 18 år. Det betyder att han blir myndig just idag! Det är inte fy skam Hallgren! 18 år fyller man bara en gång i livet. Vi som arbetar med wiqtor.blogg.se önskar dig grattis och ett trevligt år som 18 år. Grattis!
Nu skall jag åka in till stan med 10 i 7 bussen. Vad som händer ikvällen återstår att se!
Fredaagn
Idag har jag spelat innebandy på vibacke med alla. Just som vi spelade som mest började hela vibackes gympasal att vibrera och skaka. Först trodde jag att det var Stefan Röström som borrade i avloppet, men sedan såg jag att så inte alls var fallet. Utanför på 60-meters banan landade faktiskt en stor polishelikopter. Hela parkeringen ovanför gympasalen var också full med polisbilar och poliser. Och än har dom inte tatt fast gevärmannen. Själv tror jag att han sitter i torpet och trycker. Kika där, poliser!! Nu ska jag till Lång-Linus och vinna pengar på poker. Cheers!
Galen man med gevär!
Dadelmakare åt folket, gott folk!
Idag har jag bara sovit 6 timmars skönhetssömn, så idag är jag lite ovackrare än vad jag vanligtvis brukar vara. Jag fick i uppdrag av Katta på gården att dömma en innebandyturnering som Sundsvalls fritidsgårdar skulle spela idag. De skulle göra upp om den högst åtråvärda plastpokalen. Man bjöd på frukt också. Jag och David Stenströmer dömde i hela 4 timmar i sträck. 2 lag var förståndshandikappade och minst 8 var dampungar hela bunten. Vår lön blev en biobiljett man kunde gå på bio för två på. Dumt tyckte jag, då måste jag ju bjuda någon! Nu lyssnar jag på Handshake Drugs av Wilco. Liveversion från Kicking Television - Live in Chicago. Hela skivan är fin. Alice sitter nu på bussen hem och vi önskar henne återigen en glad forstättning på en mörk och blåsig Torsdagskväll som kommer sluta i tragik. Till sist vill jag till-Egga att jag ska sluta med frystorkad frukt. Imorgon ska jag och Daniel basta på alnöbadet. Skicka en intresseanmälan om ni har lust att äta choklad i bastun med oss! Den smälter!!!! Puss och kram i skolans banan bal.
