Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Hej igen. Jag upptaderar mera sällan nu känns det som. Men det går i perioder. Det här ínlägget blir inte heller långt. Det enda jag kan berätta är att idag har katten fastat under förrådet och jag har spelat innebandy på vibacke. Annars är det Torsdag och allt som vanligt. Dock fyller min far år. Jag ock Daniel spelar in lite låtar. Det är också Halloween. Men sådant USA-firande biter inte riktigt på mig. Lev och låt leva!

Enligt Forex betalar jag 657,47 svenska kronor för varje 100 dollar jag handlar för. Det känns som att man borde uttnyttja detta, att den amerikanska dollarn är så låg som den nu är. Handla lite kläder kanske. Skivor om inte annat. The Flaming Lips nya DVD "Ufo's at The Zoo" ska jag beställa hursomhelst. Neil Youngs nya skiva också. Han hade för övrigt turnepremiär i USA i tisdags. Det var ingen dålig setlist han bjöd publiken i Idaho på:

1. From Hank To Hendrix
2. Ambulance Blues
3. Sad Movies
4. A Man Needs A Maid
5. No One Seems To Know
6. Harvest
7. Campaigner
8. Journey Through The Past
9. Mellow My Mind
10. Love Art Blues
11. Love Is A Rose
12. Heart Of Gold
    ---
13. The Loner
14. Everybody Knows This Is Nowhere
15. Dirty Old Man
16. Spirit Road
17. Bad Fog Of Loneliness
18. Winterlong
19. Oh, Lonesome Me
20. The Believer
21. No Hidden Path
    ---
22. Cinnamon Girl
23. Tonight's The Night

Hoppas nu bara att han kommer till Europa.
Mer än så blir inte nerskrivet i kväll.
Kvällen har dock varit bra och lugn. TV och dadlar i mängder.
Cheers igen!

Jag var ute på Alnös vidsträckta gator och vägar. Passerade Alnö torg, där det som vanligt var fullt ståhej med marknad och korvförsäljning. Folk frös och barn skrattade. Vidare mot Spikarna vandrade jag i denna kalla höstmorgon. Solen hade ej hunnit upp och kylan försökte bita tag i mig. Runt Alnös hästhagar och potatisodlingar strövade jag. Jag fann mig själv nynnade på denna låt denna fridfulla morgon.

" I'm a rambler, I'm a gambler,
I'm a long way from home;
And if you don't like me,
Just leave me alone.

I'll eat when I'm hungry,
I'll drink when l'm dry,
If the hard times don't kill me,
I'll live till I die"

Igår spelades det innebandy i Weebackes IdrottsArena igen. Vi blev nästan 30 pers som spelade! Spontanidrott! Kul var det också. Sedan gick jag och Alice hem till mig och Daniel anläde han också. Vi åt dadlar och delade en Dr.Pepper burk som riktiga bröder. Vi såg på Greendale filmen av Neil Young. Kornig är den. Den är kornig. Jag och Daniel älskar den, Alice var lite mer skeptisk. Efter det hände inte mycket mer än att Alice sov över här i min boning.

Vi vaknade kl 8 och åt frukost. Nu skulle jag iväg på resa till Brunflo och spela innebandy. Vi släppte av Alice vid navet och där fick hon stå och frysa. Trevligt. Upp mot Brunflo gick sedan en diseldriven minibuss hyrd på Statoil. Matchen vann vi, och spelade mycket bra. En väldigt rolig match att spela så jag blev glad. Nu skall jag ringa Egge och kolla vad han har i hasorna. En bit bröd eller kanske bara olivolja?

Under en sten i skogen bor han
När löven faller har han det inte lätt
Han lever på kottar som faller från träd
Träden fäller kottar som han sedan skalar
Skalar och äter och sedan smälter
Om natten går han runt gårdar och hus
Skrämmer tappra fästmän lama
Som i en dikt av den Gamle Spjuvern

Han kommer om natten
Han kommer om natten
Han kommer om natten

Självklart är han Spjärven.
Spjärven är hans namn
Huggtänder långa som tre centimeter
I strupen han hugger och i halsen han hoppar ner
På små små barn och på äldre damer med hörselproblem

Han kommer om natten
Han kommer om natten
Han kommer om natten

Han är ett köttätande kottätande rovdjursmonster
Attakerar alltid bakifrån
Ja alltid attakerar han bakifrån
Han nosar reda på dig med sin breda näsa
Han spårar upp dig på en kort sekund
Ja han hugger dig i ryggen
Och snittar upp din hals
Men det vet du inte alls
Det vet du inte alls
Du hinner inte med

När han kommer om natten
När han kommer om natten
Ja han kommer om natten
När löven faller ner

Hittar han ingen männska
Så hittar han ett annat spår
Spåret av ett Poppeldjur så ståtligt
Poppeln den äter av  - djuret med stort P
Och ingen ont har den gjort förnär
Och ingen fluga skjutit här
Men Spjärven struntar i hur snäll den än är
För Poppeldjuren för en Spjärv smakar juvligt gott
Näst människan är den dess huvudbyte
Kring Spjärvens bo ligger alltid utspritt
Poppeldjurs ben huller om buller

Ja han kommer om natten
 Han kommer om natten
Ja han kommer om natten
När löven faller ner

Igår var jag hos Alice. Hon bor i Matfors. Hon säger att hon inte bor i Matfors, utan i Alsta. På den här bloggen bor hon nu och för alltid i Matfors. Hennes pappa pratar sakta. Hon visade mig sina 2 hästar som bor på gården. Alice familj bor i ett stort gammalt bondgårdshus. Det kanske tillockmed är en gammal herrgård. Huset är jättestort och mysigt. Alice pappa, han som pratar långsamt, har hamrat och snickrat på det konstant i 18 år. Han verkar vara en händig man. Hästarna var också snälla mot mig, jag trodde de skulle få en knäpp i hjärnan och sparka på mig, men det fick dom inte. Fina hästar. Sedan åt jag vegetarisk mat hemma hos Alice. Tack! Vid halv 10 tiden åkte jag Matforsbussen hemåt. Jag har aldrig åkt Matforsbussen förut, och den höll nästan på att köra över mig för det var så mörkt. Bussen såg mig helt enkelt inte. Jag klev av på navet och hann springa in på Hemköp och köpa en ölkorv. Den smaskade jag på tills Alnöbussen kom. Tack Hemköp för att ni har öppet till 22.00 varje vardag! Jag hann se sista 10 minuterna av Boston Tea Party innan jag glad i hågen och lätt på fötterna kröp i säng.

På skolan idag fick vi besök av en Afrikansk bongo trumma trummarist! Jag tror faktiskt inte att det heter bongotrumma. Jag har för mig att han kallade den "Jimbo" eller något annat afrikanskt. Halva klassen fick trumma med han, och vi trummade i 2 timmar. Det var jättekul att trumma på riktigt afrikanskt vis. Sjunga fick vi göra till också. Ont i händerna fick jag dock. Men den afrikanske trummisen får 40 ostbågar av 50 möjliga.

Efter skolan gick jag och Alice ner till John Åbergs pappas arbetsplats - optikern "Ögat". Jag har ett par glasögon men dom är väldigt fula och snea. Så jag funderar på att köpa ett par nya. John Åbergs pappa hjälpte mig att testa olika sorters och vi kom till slut fram till ett par runda ganska coola glasögon. Jag ska fundera lite till på dem, men de ser ut ungefär som dom som Ryan Adams bär på bilden nedan. Nu ska jag åka och träna.
Sälj inte oxen före mjölken och kasta inte kon i sjön förren du tagit bort yxskaftet!

Någon som heter Leif vill ha ett referat av gårdagens match.
Vi förlorade med 7-1.
Det är det enda referat ni får.

Matchen beskådades av Alice, och när den var klar åkte vi hem till mig. Litet senare på kvällen åt vi mat, spelades innebandy på vibacke med Team Riise och Team Jonte, poker med min familj/syskon/Ida. Sen såg vi på filmen Instinct med Anthony Hopkins. Den är inspierarad av boken Ishmael som jag läst. Ishmael är en väldigt bra bok, en mycket bra väldigt bra bok som jag tycker alla borde läsa. Men det kommer ni inte göra, och jag tänker inte pressa nån. Jag tycker filmen var bra också. Inte superbra, men bra. Efter det somande jag. Idag vaknade jag av att en en katt gick runt o kattade i min säng.

---

Tänk dig att vakna en natt och vara den sista människan på jorden. Eller ännu värre, tänk dig en värld helt utan människor. Något av det allra första som skulle hända är att ljusen slocknar. Ett efter ett skulle kraftverken sluta fungera och tusentals glödlampor och gatlyktor skulle blinka till och dö. Med tanke på att nästan tjugo procent av jordens yta i dag är upplyst av människor skulle effekten bli dramatisk.

Inte bara lamporna skulle slockna när strömmen försvann. Tusentals apparater skulle sluta fungera. I Stockholm skulle tunnelbanorna och vägtunnlarna snabbt fyllas med vatten. Om ingen rensade kloakbrunnar och rännstenar skulle de proppas igen av skräp och blad. Då skulle regnvattnet som varje år faller över Stockholm söka sig någon annanstans; ned i källare och husgrunder.

Under den första vintern skulle vattnet frysa och expandera. Alla vattenfyllda sprickor skulle vidgas och vägar och byggnader skulle sakta börja krackelera. Inuti husen skulle ventilationssystemen sluta fungera och efter hand skulle tapeterna bli buckliga av fukten och mögel sprida sig över gardiner och mattor.

Fasader och plank av trä skulle börja murkna. Metallbjälkar skulle rosta och till slut ge vika. När tak börjar läcka eller vatten letar sig in i grunden går förfallet fort. Efter 500 år skulle de flesta husen vara åtminstone halvt raserade och bara stå kvar som ruiner, perfekta boplatser för rovfåglar.

För även om alla människor försvann skulle staden inte vara öde. I början skulle stadsbilden domineras av råttor, kråkfåglar och förvildade katter och hundar. Men den skulle snabbt förändras igen. Råttorna skulle bli färre efter hand som våra matrester tog slut. Kackerlackorna, som kräver ett varmt och behagligt inomhusklimat, skulle försvinna.

Småfåglarna skulle klara sig bra när parkerna fylls av buskar och spirande träd. Så småningom skulle grönskan sprida sig och luckra upp asfalten. Med träden skulle rådjur och vildsvin komma in i staden, och efter hand även älgar. Och de skulle locka till sig rovdjur. Pilgrimsfalkar skulle häcka i övergivna skyskrapor och lodjur skulle kalasa på de sista förvildade kaninerna.

Rävarna skulle också ha det bra precis som grävlingarna skulle de bosätta sig i källare och ruiner. Råttorna skulle ersättas av andra gnagare, som sorkar och möss. Under en period skulle antagligen städerna ha ett rikare djurliv än de alltmer vildvuxna åkrarna runt omkring.

Våra tamkatter skulle klara sig bra i en värld utan oss. De är fortfarande tillräckligt lika vildkatterna för att överleva på egen hand. Många hundraser skulle dö ut snabbt, men de lite tuffare och härdigare skulle klara sig fint. Efter hand som den växande skogen drar till sig rådjur, vildsvin och älgar skulle också en växande vargstam följa dem i spåren. Och antagligen skulle förvildade hundar kunna
existera tillsammans med vargarna.

I resten av landet skulle utvecklingen se ungefär likadan ut. Skogen skulle växa tillbaka över dagens åkrar och städer. Men på grund av de stora förändringar som människan har hunnit orsaka skulle det ta lång tid innan spåren försvann. Områden nära nuvarande skogar skulle snabbt fyllas, först av buskar och sedan av snabbväxande och opportunistiska träd som rönn och björk. Efter dem skulle de större och mer långlivade träden komma: ek, ask, bok och lind. I södra Sverige skulle lövträden tränga undan granen, som vi har planterat.

Tallen skulle finnas kvar på vissa sandiga och bergiga delar. Efter ungefär tusen år skulle södra Sverige, upp till Stockholm, täckas av en lövskog med en blandning av unga och gamla träd och av olika arter. I mellersta och norra Sverige skulle granen dominera, tillsammans med tall och björk. När vi försvann skulle skogsbränderna återkomma, skogarna skulle brinna ungefär en gång vart hundrade år. Efter hand som diken fylldes upp med ny jord och avrinningstunnlar täpptes igen skulle våtmarkerna återuppstå, med mygg, grodor och storkar.

I takt med att skogarna breder ut sig skulle djuren återvända. Stammen av björn, varg och lo skulle växa och sprida sig över hela Sverige. Våra tamdjur som kor och hästar skulle få det svårt i början, men redan efter att par generationer skulle de bli mindre och tåligare. Vissa lantraser, som gotlandsruss, skulle nästan inte märka att vi var borta. Våra tamgrisar skulle para sig med vildsvin och fåren skulle producera mindre ull. Kanske skulle till och med några härdiga höns överleva i södra Sverige, där vintrarna inte är så hårda.

För Östersjön skulle människans försvinnande ha mycket stor betydelse. I samma ögonblick som vi försvinner slutar också våra gödningsmedel att rinna ut i havet. Men utsläppen som redan finns där skulle stanna kvar. Om alla utsläpp av kväve och fosfor slutade i dag skulle det ändå ta någonstans mellan 50 och 200 år innan nivåerna var lika låga som under början av 1600-talet. Men de bottnar som i dag är döda på grund av syrebrist skulle återhämta sig betydligt fortare.

Under tiden skulle djurlivet blomma upp igen. Torsken och and­ra rovdjur skulle frodas, och uttern skulle återhämta sig. Efter ett tag skulle antagligen också tumlarna komma tillbaka. Men måsar och trutar, som till stor del lever på våra sopor, skulle bli färre. Och med en stigande temperatur, orsakad av den koldioxid vi redan släppt ut, skulle det bli mindre isar i Finska viken, vilket skulle göra att vikarsälen fick svårare att klara sig.

Efter hand skulle fördämningar och vattenkraftverk brytas upp och gå sönder. Öppna älvar skulle göra att lax och öring blev vanligare tillsammans med andra vandrande fiskar, som ålen. Malen skulle komma tillbaka i större utsträckning. Efter en tid skulle antagligen störar från sjön Ladoga i Ryssland sprida sig genom Östersjön till svenska vattendrag.

Efter tusen år skulle det fortfarande finnas tecken kvar på att Kungsholmen och Essingeöarna en gång var täckta av betong och asfalt. Vid det laget har de flesta husen fallit samman, men de överväxta ruinerna skulle finnas kvar. Vissa gamla stenkyrkor, som Bromma kyrka, står fortfarande.

Men under ytan skulle spåren efter oss vara tydliga. Mängder av våra vardagsföremål är i princip omöjliga för naturen att bryta ned. Glas finns kvar nästan hur länge som helst, om det inte går sönder och sakta mals till sand.

Plast går inte att bryta ned, så vi får räkna med att våra pet-flaskor och shoppingkassar kommer att finnas kvar tills någon innovativ bakterie kommer på hur den ska bryta ner dem. Våra grytor och bestick i rostfritt stål och aluminium kommer antagligen också att finnas kvar lång tid efter att vi försvunnit. De är nya material och ingen vet hur lång tid det tar för dem att rosta sönder.

Men våra största och farligaste spår är redan i dag osynliga. Om människorna försvann skulle också våra utsläpp avstanna helt. Men mycket av det vi redan släppt ut skulle fortsätta cirkulera i naturen. Vissa föroreningar, som svavel och kväveoxider, skulle tvättas ut ur atmosfären med regnvattnet. Och väl i marken skulle de tas om hand av bakterier och andra mikroorganismer. Andra skulle finnas kvar längre, till exempel PCB, DDT och kvicksilver.

De skulle tas upp av växter för att sedan ätas av djur och fortsätta i det biologiska kretsloppet under lång tid. Men efter hand skulle även de försvinna. De skulle begravas i sedimenten på havsbotten och långt ned i markskiktet, fortfarande möjliga att upptäcka för en utomjording med arkeologiskt intresse men utan någon större effekt på jordens djur och växter.

Klimatförändringarna skulle inte avstanna bara för att männi­skorna försvann från jordens yta. Vi har redan släppt ut tillräckligt mycket växthusgaser för att höja den globala medeltemperaturen med ytterligare en halv grad. Om vi försvann i morgon skulle temperaturen stiga under de första femtio åren för att sedan planas ut och långsamt börja sjunka igen. Det skulle ta flera hundra år innan haven och de växande skogarna hade sugit upp så mycket av koldioxiden att nivåerna var lika låga som under början av 1700-talet.

Ett annat långlivat arv är jordens 435 kärnkraftverk. De skulle fortsätta fungera ett tag efter att strömmen slagits ut. Säkerhets­system drivna av dieselmotorer skulle pumpa runt kylvatten. Men efter några dagar skulle bränslet ta slut och reaktorerna skulle koka bort det sista vattnet. Härdsmältor skulle vara oundvikliga, och radioaktiva partiklar skulle sprida sig runt reaktorerna, hur mycket och hur långt beror på vädret. Även om filter och andra säkerhetsanordningar skulle fånga upp en del slutar de till sist att fungera.

Men ett massivt radioaktivt utsläpp från Forsmark över Stockholm skulle inte nödvändigtvis betyda slutet för vare sig djur eller växter. Området runt Tjernobyl har återhämtat sig förvånansvärt bra. Trots att många djur har höga mutationsnivåer och kort livslängd går livet där vidare.

De flesta av våra synder skulle vara begravda om ungefär femton tusen år när nästa stora istid rullar fram över Skandinavien. Med den kommer de sista resterna efter våra byggnader att malas till grus och alla arter, både de som hör hemma här och de som vi har tagit hit, skulle försvinna. Efter ungefär hundra tusen år skulle isen dra sig tillbaka och exponera Skåne och resten av Norden för en ny invandringsvåg. Med undantag för vissa kemiska rester och en ökad bakgrundsstrålning skulle ingenting vittna om att området en gång kallades Sverige.

Jorden skulle klara sig bra utan oss. En rymdvarelse som kom hit om ett par hundra tusen år skulle inte se mycket som tydde på att ett gäng primater en gång trodde att de var planetens herrar. Ur ett geologiskt perspektiv skulle planeten glömma bort oss nästan skrämmande fort.

Det bra med skolan är att man kan plocka popcorn med tårna. Man kan också blogga blogg på lunchrasten. Det var ett tag sedan jag bloggade men ändå inte. Jag kan berätta vad som hänt de senaste 2 dagarna, om intresse finns, och om ni beter er. SO IT GOES:

Onsdag morgon vaknade jag som alla andra onsdagsmorgnar jag vaknar på. Solen sken och klockan var strax över 7. Det skulle bli en bra dag. Jag gick ner för trappan och just som jag skulle klappa katten som låg på matbordet, galopperade den iväg med en jävla fart. Jag åt frukost och efter ett tag kom kattrackarn tillbaks med en fickkniv i sin mage. Sen var det skola och allt som har med det att göra. Ganska tråkigt men ändå kul och ibland ganska kul. Sedan så åt jag och Alice pommes FRITES och korv. Alice åt ingen korv. Hon är VEG. Pasta ikväll och litervis med vatten. Det säger Leif-Daniel Lundin. Jag följer hans råd. Osammanhängande men gott i nygräddat bakstuge idyll. Sedan gick jag, Alice, Daniel och Egge the Fuckin Fregg på Pipeline. Det var folkmusik. Akustisk gitarr och fiol. Jag tyckte om musiken och tankarna drogs mot fäbodar och Riddar Pierre. Efter det gick Alice på bio med sin vän Mina. Roligt namn. Dem såg Du Älskade. Den vill jag också se. Jag, Daniel och Egge satte oss på Hemköp och åt ölkorv och drack coca cola. Sen åkte vi hem.

Torsdagen började precis lika bra. Jag hade sovmorgon till klockan halv 11. Solen sken ännu mer idag än igår och det enda vi hade var Svenska. När skolan var slut åkte jag hem och drack te. Jag väntade till kvällens koncert. Bill Wyman stod på menyn. Jag och pappa planerade att åka buss in till Tonhallen. Just när det var 10 minuter kvar till våran buss skulle gå började pappa skrika. Han skrek jättehögt och var jättearg. Han påstod att biljetterna inte fanns där dom skulle finnas. Vi letade och missade bussen. Till slut hittade jag biljetterna längst ner på golvet bakom elementet. Vi tog nästa buss och åkte in till Tonhallen och tog våra platser. Bill Wyman klev på scen och började basa. Men han basade inte i den andra meningen som man kan mena med ordet basa. Han spelade bas. Men han basade inte. Han var inte i centrum. Med sig hade han ett stort band med många instrument och mycket saxofon och blås och orgel och gud och hans moster. De spelade rolig och bra blues/rock/country/soul i 1 timme, sedan blev det fikapaus för alla gamlingar. I pausen träffade jag Anton och Jonas som också var där och hörade. Efter pausen spelade dom i en och en halv timme till. En fantastisk version av I put a spell on you var för mig höjdpunkten. Glad lämnade jag och pappa koncerten och åkte upp till skönsberg för att ha träning. Jag tränade och kom hem halv 12. Somnade och vaknade och gick i skolan och nu sitter jag här. Ikväll ska jag äga på lazerhallen. See ya all motherfuckers!