Läs om du har lust
Tomen och Eong
Den lille ställer frågorna
Jag hör bara på
Vi vandrar i julnatten kring hus och gård
Midvinternattes köld är hård
Tomten slår okända akord
Plötsligt stannar han plötsligt till
Kikar och tittar omkring
Han är tvungen att slå en drill
Julnatten vandrar mera när
Tomten äter upp gröten
Bortom gärsgårn skymtar Riddar Pierre.
Jarlen är tokig och arg
Skadar Riddarn hårt om sin arm
Egon tittar försiktigt på
Trippar fram på tå
Riddarn slår ett väldigt slag
Mitt in i Jarlens mag
Jarlen är död för denna gång
Egon stämmer upp i sång.
In halftime
Igår promenerade jag, pappa och Hanna till äppellunda och köpte en julgran. Vi valde en gran inpackad i trådnät. Den kallade dom odlad gran. De vanliga granarna som var nerhuggna ute i skogen kallade man "svensk bondgran". Det är lite lustigt. Det känns som om allt vanligt, svenskt här i sverige sätter man "bond"- före. Det heter Bondkatt, Bondkaka, James Bond. Ja ni fattar.
Senare på kvällen spelade jag poker hemma hos Skånelasse och pengarna rullade inte in där. Det gick bra men sen så gick det sämre när jag åkte ut och till sist tog Neiderstam hem potten.
Idag skall jag äta soppa, åka in till stan kl 1 och bli upplockad av Hallberg familjen och följa med till deras torparherrgård i Tunbyn. Där spenderar jag natten och sedan är det skoldagen måndag som gäller. Efter den följer tisdag och till sist är det onsdagen som ska avklaras. När det är gjort är det Jullovet som har infunnit sig! Känns gott! Ha en god söndag!
Lördag morgon
Stjärnorna de glimmra så klara
Min katt äter som katten!
Katt med Kokosnöthatt:
Hands up motherfucker!
Tokiga ungar bor under munnar
Tittar man neråt ser man uppåt
Och siktar man framåt skjuter man ofta bakåt
Vet man inte vart man ska så går man vilse
Och vet man inte vart man var hamnar man
I ett höghus på 9 våningar utan entré
Klockan är snart 19.00 och inget specciellt händer då. Kanske händer något riktigt specciellt någonstans i världen. De säger ju tex att det föds ett barn var 3e sekund. Så någon lycklig människa kommer när klockan slår 19.00 att få ett nytt litet barn. Fast det finns ju oönskade barn också. Om en familj i Sudan redan har 12 ungar och den 13e anländer blir det ännu en mun att mätta. Jorden är överbefolkad. Jag önskar jag hade ett fint diagram för att lättare förstå de senaste hundra årens explotionsartade befolkningsökning. Men det har jag inte. Kommer de stora läkemedelsföretagen fram med ett botemedel mot AIDS ökar befolkiningen ännu snabbare. Naturen kommer troligen ändå komma fram med ett nytt supervirus som tar död på halva jordens befolkning. Lite kul är i alla fall att man lever just nu och kanske får se hur det artar sig i framtiden. Nu blev det här ett himla bittert och lite nedstämmande inlägg men allt kan inte vara roligt hela tiden. Ett konstant skratt är inget skratt och sover du hela tiden är du aldrig vaken.
Alice looks like Mooomin. In a good way! Used without permission.
Revah mos revah
Gördel med undantag
Nu fick ni en liten inblick i vad jag haft för mig denna helg. Det förvånar mig faktiskt att folk vill läsa sånt här. Men jag kan ju infoga några fräcka bilder så alla analfabeter blir nöjda. Sen förvånar det mig lite att det redan är 2a advent och att det är lucia på torsdag. På Skvadern är det 1:orna som står för luciasjungandet. Jag kan inte texterna till låtarna, och av någon outgrundlig anledning ska jag stå längst fram med en annan kille och sjunga "Santa Claus is coming to Town". Roligare är dock att vi på Skvadern verkar sluta på onsdagen nästa vecka och inte på fredagen som övriga skolelever. Jullov blir bra!
Intervention
Nu är jag vaken. Skriver inte mer för jag ska ner till Daniel med gitarr på ryggen.
Hej alla barn
Att man har sovmorgon till klockan halv 11 varje Torsdag är för mig en skön gudagåva och ett plus i kanten till Skvaderns gymnasieskola. Tråkigare är dock när man inte får denna sovmorgon utan måste åka hit till klockan 8 och skriva grammatikprov som man missat när man varit sjuk. Detta hände mig denna Torsdagsmorgon. Men undantaget att jag sov på bussen och nästan missade mitt busstopp, har allting gått bra. Nu sitter jag och läser om gitarrens historia, som jag ska göra en oral framföring av på Engelskan. Kul är också att Alice kom tidigare än väntat, så nu behöver jag inte sitta ensam på mitt arbetsrum. Jag tycker att det är skönt att det är Torsdag just idag. Det betyder bland annat att det är Fredag i morgon, och det betyder att det är helg. Det skulle vara väldigt tråkigt och depressing om det var Torsdag imorgon istället för idag. Nedan ger jag er en liten nagelbitare i form av en spökig historia.
Greve Tor var en bitter och barsk man. Han levde högst upp på det högsta berget i den högst belägna byn i landet med de högsta skatterna. Greve Tor var (tursamt för han) skatteindrivare, och levde gott på pengarna han inkasserade varje år från byns fattiga och svältande befolkning. I hans stora grevebostad, som han kallade Slottet fanns ett helt rum fullt med dyrbart guld och skinande rubiner. Nej, Greve Tor gick inte nöd på förnödigheter inte. Detta var han hatad för av hela bybefolkningen och mången gång hade de ställt till med uppror. Varje gång det hade hänt hade Greve Tor slagit ner folkmassan genom att kasta ruttet griskött på dem fattiga tiggarbefolkningen. Detta år hade skörden i byn varit under all kritik och man hade endast lyckats skörda fram 2 hölass vete. Vattnet i byn hade blivit förgiftat av Greve Tors nya kem-tvätts-maskin och allt var minst sagt ett levande helvete.
Bybefolkingen fick till sist nog av förtrycket och vandrade i samlad trupp upp mot Greve Tors residens. Högst upp på det högsta berget fick de vandra och det tog fattighjonen mer än flera dagar. Väl framme slog de sig ner på åkern framför slottet och åt upp veteskörden de hade skördat detta år. När de hade laddat batterierna och ätit upp sig från svältens digra dystra grepp började de tillverka stegar av plockepinnet de hade tagit med sig till åkern. När stegarna var fullborade började de klättra uppåt Slottets höga murar och mot den ont anande Greve Tor. Vid det här laget satt Tor i sin matsal och åt friterade kycklingbitar. -"Vilka goda Chicken Mcnuggets du har friterat Kajsa-Mat!". Han doppade varsamt kycklingbitarna i röd söt-sur sås och smaskade ljudligt med läpparna. Just som han skulle hugga in på desserten som bestod av syltade renfötter hörde han ett brak bakom sig. Han vände på huvudet och såg till sin förskräckelse en folkmassa med hösaxar och vedträn i högsta hugg. Listig som han var lät han offra Mat-Kajsa, som förut hette Kajsa-Mat till de arga byborna. Men ett människoffer skulle inte mätta deras svulta hungriga munnar och de gick bestämt mot Greve Tor med sina vassa tillhyggen. -"Jag ger er allt mitt guld och alla mina feta grisar! Bara ni låter mig gå!" Bad Greve Tor ömkligt. Byborna var inte dummare än att de kunde tänka ut att om de dödade Greve Tor kunde de ändå lägga beslag på hans feta grisar och hans glimmrande guld. Nu var tiden inne för Greve Tor att dö.
Döden blev lång och plågsam för den gamle greven. Byborna spättade hans huvud i majonäs och lät det ligga i solen flera dagar tills det blev soltorkat. Greven jämrade sig över sin lott i livet, ty nu hjälpte varken pengar eller feta grisar. Efter Greve Tors död firade befolkingen i dagarna sju. En vecka av mat, dryck och feta grisar. Byns befolkning hade befriats från den onda farsot som länge plågat deras arma själar. Slottet blev till Kemtvätt och guldet fördelades jämt över befolkningen. Alla blev rika och är man rik så lever man som sagt i alla sina dar. Har man en fet gris till det så är lyckan gjord. Snipp snapp slut så var historien om Greve Tor och hans matvanor slut.
Hey Joe
Come on, Joe
Don't make that sad song
Any sadder than it already is
Hey Jack, get back
Get yourself together
Come on, come on
I know you're thinking of your nervous love
I know exactly what you're thinking of
Hey Cid, no matter what you did
It can work out, work out
No matter how you feel right now
Hey George, do your chores
Don't feel sore
I know it's a lot more than just being bored
There's a heaven and there's a star for you
There's a heaven and there's a star for you
There's a heaven and there's a star for you
Havet stormar
Everything All The Time
I Lördags var jag på filmen Beafoulf på bio. Det var en animerad WoW-film som Nils valt ut. Eftersom han är en riktig WoW-nörd var valet inte alldelles förvånande. Filmen var ändå sevärd och ganska kul, fast inte rolig som i den humoristiska meningen. Det finns andra filmer på bio jag också gärna skulle vilja se. Bland annat, Jessie James filmen, American Ganster och Arn-filmen. Bio är roligt, jag har faktiskt pengar, och det går bra filmer. Så troligen blir det en eller två biofilmer framöver. Bra så!
Farmor skrattar högt
Det var julafton. Lisa var mätt på både julskinka och kalvsylta. Nu låg hon under middagsbordet och stirrade in i julgranens ljus och barr. Under granen låg årets julklappar. Farmor skulle få en chokladask. Lisa visste inte att Farmor avskydde choklad och brukade slänga ut asken med pralinerna på vägen varje år. Där blev de mjuka bitarna mosade av bildäckens hårda dubbar. Farmor visste naturligtvis att hon skulle få en chokladask av Lilla Lisa i år igen. Det fick hon varje år. Nu hade Farmor bestämt sig för att spela Lisa ett onskefullt och elakt spratt. Farmor hade läst i tidningen att den här sortens skämt kallades "practical jokes". Den gamla tanten var dålig på engelska, men hade övat länge i hemlighet på uttalet av ordet "practical". Det var sådant som var klurigt och klumpigt för Farmor. Hursomhelst hade hon bestämt sig för att ge Lisa en chokladask av finaste choklad. Hemligheten med presenten var att Farmor hade sugit länge och väl på varje chokladbit, och därefter lagt tillbaka den i asken.
När Lisa öppnade sin present blev hon överlycklig, ty choklad är det bästa på denna jord för denna lilla flicka. Gener för tycke och smak kan naturligtvis hoppa över en generation. När Lisa började smaska på chokladen hon fått kunde inte Farmor hålla sig för skratt. Det började med en lätt fnittring, och slutade med ett totalt gapflabb som aldrig tycktes ta slut. De andra i familjen blev häpna över att Farmor skrattade så högt. Ja, de hade knappt sett henne le ens en gång. Men desto mer choklad Lisa åt, desto mer skrattade Farmor. Tillslut gick det hela överstyr och Farmor tappade kontrollen över sin gamla kropp. Skrattet i henne hade tagit över fullständigt och nu var det inte kul längre! Hon skakade och skrattade och slog knäna mot julgransbarken och välte bord och blåste ut levande ljus. Familjen såg handlingsförlamat på med öppen mun och hakan hängandes. Efter en kort stund var det hela över och Farmor hade skrattat sig själv till döds. Vad hon skrattat så ofantligt åt, det fick familjen aldrig veta. Och hur gamla kan ha så roligt åt att göra "practical jokes" på små oskyldiga barn kommer vi aldrig heller få reda på innan vi passerar 80.
Lisa tände levande ljus, grät och tackade Farmor för den goda chokladen på hennes begravning.
Tryffel
40 graders feber, och jag ska snart sova. Feel's good!
"Say hello to my little friend!"
Me sick
Jag märker att jag låter väldigt gnällig av typen - Tyck synd om mig. Men det är inte så synd om mig. De flesta människor har redan haft körtelfeber när de va små, och då är symptomen väldigt små eller existerar inte alls. Jag är glad över att jag fick körtelfeber nu, och inte på jullovet. Då skulle jag verkligen bli nerstämd.
Nu lyssnar jag på The Magic Numbers. Min bror Petter såg dom live i Uppsala. Han fick komma upp på scenen med dom och hoppa. Det lät som en kulig och bra koncert!
Hallelujah
Ankarsviks A-lag har som jobb att varje sista-fredag i månaden bidra med några rejäla vakter att hålla koll på de små 12-åringarna. Eller kanske bara hålla reda på deras jackor. Idag är jag en av de lyckligt utvalda vakterna. Från klockan 6 till 12 skall jag uprätta ordning i tonhallens lokaler. Jag har ont i halsen. Det är synd om mig. Skriv ett kommentarinlägg tillängnat mig, och skriv att det är väldigt synd om mig, och att ni önskar all kärlek, choklad, nektariner och satsumas ni nånsin kommer att komma över!
Åt det allvarligare hållet kan sägas att jag inte alls har det synd om mig. Jag har tex en väldigt bra bok jag läser i dagarna. Den femte rollen heter den. It feels good. I min all m
in tråkighet kan jag väl ändå passa på att skriva en novell tillägnad Britta "L" Lindvall som fyller 50 år till vintern. Jag och Daniel har fått i uppdrag att spela på hennes 50-årsfest. Det kallas ett gig, ladies och gentlemen!
Året var 2014 och årstiden var som vanligt vid den här tiden på året, höst. Den regniga sommaren kom som en skänk från ovan för Britta och Arne och deras lilla biologiska bio-odling av grödor. De senaste två sommrarna hade varit torra som i öknensandens torka. Britta och Arne tryckte ner rovorna i den torra marken, men upp kom inget. Detta med torkan hade blivit ett stort problem sedan de slutat med konstbevattningen. För ni ser, det blåste nya friska vindar i Lindvalls Plantskola. Entreprenadtjänsterna hade skrotats och nu satsades det helhjärtat på det gröna. Man odlade rödbetor, saltgurkor, potatis, morötter och allt annat som går att sätta ner i marken. " We have planted plant for Åratals - Without chemicals!" var reklamsloganen som Nils fått i uppdrag att formge. Den rimmade lite dåligt, men Alnöborna var ändå nöjda med sina egna lokala odlare. Reklamdesigner som Nils hade gått och blivit, hade han också formgett en ny logotyp åt företaget. Ett äpple med en mask i. "Det är vad kunderna vill ha! Ekologiskt!" De nyinskaffade fåren betade ängarna rena, Britta åkte till Alnö marknad varje lördag med pinfärska tomater att sälja, Arne snickrade i hemlighet på en bilmotor driven på jordnötsolja i garaget. Ja framtidstron var det inget fel på på gården!
Men så kom en dag då hoppet vände för det lilla familjeföretaget. Britta hade fått en storleverans av Mandelpotatis av en köpare i Sörnacksta. Britta kunde inte alls förstå vad en människa skulle med 1400 kg Mandelpotatis till. Men hon tömde lagret på mandelpotatis och fick ihop 1400 kg just som sista lådan var räknad. Med all sin mandelpotatis i lastbilen åkte Britta iväg mot Sörnacksta för att fullfölja sin order. När hon kom fram anade hon inte alls ugglor i mossen utan köparen var en trevlig prick vid namn Johan Rumkel. När Johan fick frågan om vad han skulle med all potatis till svarade han med en ful min och ett vift på huvudet. Men inte nog med det. Han svarade också med att dra en pistol mot Brittas knä, ty inte vågade han sikta någon annan stans, denne svage stackare. Britta blev skräckslagen och handlingsförlamad. Johan Rumkel skrattade ett högt och elakt skratt som ekade genom hela Sörnacksta. "Nu är potatisen min, och du kan inget göra, handelsförlamad som du är!" Men just då vaknade Britta ur dimmorna och såg pistolen riktad mot hennes knä. Ett vrede värre än det största vrede du kan tänka dig välle upp i Britta och hon gjorde en kungfu spark på Johan Rumkels vänstra knä. Sparken kom så hastigt att denne vidrige potatisbedrägare inte hann uppfatta vad som hände. Och vips låg han där på marken. Britta tog en stor mandelpotatis ifrån lasset och tryckte in i Rumkels mun. "Se upp att sikta på folks knän, ty det kan bli ditt som sparkas in och ut av en kungfukvinna med grönt bälte - Lindvalls bälte! Vi står alltid upp för det gröna!" sade Britta med all den hämd ljuva hämd hon kände. Hon åkte hem mot Alnö med 1400 kg Mandelpotatis. Lite besviken över att det fanns människor som Johan Rumkel, som ville ha varor, men vägrade att göra rätt för sig. Ändå var hon glad i hågen och lätt i sinnet. En polisanmälning drabbade Johan Rumkel och Britta blev hyllad som Alnös hjälte i kampen mot rovbedragarna, ty dessa sysslade inte med människorov, utan andra rovor. "Jag står alltid upp för det gröna och sköna", sa Britta senare i en TV:intevju, Man kan vara lustig och säga: "Grönt är skönt! Grönt är lönt! Grönt är naturskönt!"
Nu lägger jag in ett nytt inlägg till min blogg
Igår var jag med min far och bror Nils till Birsta. Daniel skrev för en kort tid sedan en insändare till Svenskan om varför man skulle bygga ut Birsta mer. En helt befängd tanke tycker jag. Birsta hinner ju bygga nya byggnader till affärerna innan de är klara med den gamla! Det visade sig dock att Daniel inte valt ämnet på insändaren aldelles frivilligt. Min bror Nils var ute efter en billig mp3 spelare från Expert Stormarknad, som idag öppnade i birsta, och hade jättestor mega dunder shitty bang bang utförsäljning och premiärpriser på samma gång! När vi anlände hade inte portarna öppnats, och kön till affären var lång. Riktigt lång. Den sträkte sig minst 200 meter. Om inte mer. Jag har dåligt ögomått. Det var också mörkt. Men vilken
kö det var. Dit kom vi inte in. Aldelles för mycket bilar och människor överallt. Spräng bort birsta!
Bla bla bla. Who CARES? Hej Då
Vilken otäck historia
Nu är man febersjuk, vilket jag inte har varit på flera år kan man tänkas. Jag kan tänkas åt det hållet i alla fall. I alla dess fall så har jag bra gener i kroppen, och ett bra immunförsvar som är kraftfullt som Nordkoreas hemliga kärnvapenreserv. Min farmor hon är 90 år om 2 veckor. Upp till hennes gratulation ska vi åka till Näske Krog. Jag ska inte äta hälleflundra eller gravad lax. Det är som om fisken gör mig helt beng oppi bongen. Man får akta sig med fisken, så den inte är benig och karg. Helst ska man inte heller äta Abbörn från Alnösundets bråda djup. Jag har hört diverse historier om gift, olja, slam och likmask om abbörn. På mattallriken ligger nog potäterna och en bit kött när jag önskar farmor 90 års gratulationer.
Igår var det lördag, och en gammal man, eller medelålders man hälsade på uti Daniels Fäbostuga. Han var liksom intresserad av orgeln då vi lagt ut den på blocket för 2500 kr. Han skulle ta en funderare kring köpet medans han handlade på IKEA, eller Birsta City som det nu heter. Han kom aldrig tillbaks. Kanske köpte han upp sina snålt besparade 2500 kr på julkulor att hänga i granen, eller en soffa. IKEA har nog kanske bättre reklam än vad jag och Daniel kan förmå med. Han blev väl rent av manipulerad av reklamen den gubben. Men kvar har ju ändå jag och Daniel en egen elorgel. Det har inte alla uppå denna jord, och jag känner med er som våndas på natten över det.
När snön fallit klart, och min feber har svettats ut, tar jag fram sparken. Nerå Nilsbacken åker jag på den hårt packade snön. Sparken glider liksi bättre på packsnön än på isen. En gång tog jag mitt våghalsiga inre samman och prövade på Hovbergsbacken, eller Slupvägen som den av bybefolkningen kallats. Som det gick undan! Den hårt packade snön har då aldrig sett på snabbare sparkfärd! Jo jag säger då det, när snön fallit klart och min feber svettats ut, då tar jag banne mig fram sparken!