Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Att man har sovmorgon till klockan halv 11 varje Torsdag är för mig en skön gudagåva och ett plus i kanten till Skvaderns gymnasieskola. Tråkigare är dock när man inte får denna sovmorgon utan måste åka hit till klockan 8 och skriva grammatikprov som man missat när man varit sjuk. Detta hände mig denna Torsdagsmorgon. Men undantaget att jag sov på bussen och nästan missade mitt busstopp, har allting gått bra. Nu sitter jag och läser om gitarrens historia, som jag ska göra en oral framföring av på Engelskan. Kul är också att Alice kom tidigare än väntat, så nu behöver jag inte sitta ensam på mitt arbetsrum. Jag tycker att det är skönt att det är Torsdag just idag. Det betyder bland annat att det är Fredag i morgon, och det betyder att det är helg. Det skulle vara väldigt tråkigt och depressing om det var Torsdag imorgon istället för idag. Nedan ger jag er en liten nagelbitare i form av en spökig historia.

Greve Tor var en bitter och barsk man. Han levde högst upp på det högsta berget i den högst belägna byn i landet med de högsta skatterna. Greve Tor var (tursamt för han) skatteindrivare, och levde gott på pengarna han inkasserade varje år från byns fattiga och svältande befolkning. I hans stora grevebostad, som han kallade Slottet fanns ett helt rum fullt med dyrbart guld och skinande rubiner. Nej, Greve Tor gick inte nöd på förnödigheter inte. Detta var han hatad för av hela bybefolkningen och mången gång hade de ställt till med uppror. Varje gång det hade hänt hade Greve Tor slagit ner folkmassan genom att kasta ruttet griskött på dem fattiga tiggarbefolkningen. Detta år hade skörden  i byn varit under all kritik och man hade endast lyckats skörda fram 2 hölass vete. Vattnet i byn hade blivit förgiftat av Greve Tors nya kem-tvätts-maskin och allt var minst sagt ett levande helvete.

 Bybefolkingen fick till sist nog av förtrycket och vandrade i samlad trupp upp mot Greve Tors residens. Högst upp på det högsta berget fick de vandra och det tog fattighjonen mer än flera dagar. Väl framme slog de sig ner på åkern framför slottet och åt upp veteskörden de hade skördat detta år. När de hade laddat batterierna och ätit upp sig från svältens digra dystra grepp började de tillverka stegar av plockepinnet de hade tagit med sig till åkern. När stegarna var fullborade började de klättra uppåt Slottets höga murar och mot den ont anande Greve Tor. Vid det här laget satt Tor i sin matsal och åt friterade kycklingbitar. -"Vilka goda Chicken Mcnuggets du har friterat Kajsa-Mat!". Han doppade varsamt kycklingbitarna i röd söt-sur sås och smaskade ljudligt med läpparna. Just som han skulle hugga in på desserten som bestod av syltade renfötter hörde han ett brak bakom sig. Han vände på huvudet och såg till sin förskräckelse en folkmassa med hösaxar och vedträn i högsta hugg. Listig som han var lät han offra Mat-Kajsa, som förut hette Kajsa-Mat  till de arga byborna. Men ett människoffer skulle inte mätta deras svulta hungriga munnar och de gick bestämt mot Greve Tor med sina vassa tillhyggen. -"Jag ger er allt mitt guld och alla mina feta grisar! Bara ni låter mig gå!" Bad Greve Tor ömkligt. Byborna var inte dummare än att de kunde tänka ut att om de dödade Greve Tor kunde de ändå lägga beslag på hans feta grisar och hans glimmrande guld. Nu var tiden inne för Greve Tor att dö.

Döden blev lång och plågsam för den gamle greven. Byborna spättade hans huvud i majonäs och lät det ligga i solen flera dagar tills det blev soltorkat. Greven jämrade sig över sin lott i livet, ty nu hjälpte varken pengar eller feta grisar. Efter Greve Tors död firade befolkingen i dagarna sju. En vecka av mat, dryck och feta grisar. Byns befolkning  hade befriats från den onda farsot som länge plågat deras arma själar. Slottet blev till Kemtvätt och guldet fördelades jämt över befolkningen. Alla blev rika och är man rik så lever man som sagt i alla sina dar. Har man en fet gris till det så är lyckan gjord. Snipp snapp slut så var historien om Greve Tor och hans matvanor slut.