Hallelujah
Leve Polarfredag i all dess glans! Låt de små 12-åringrna dansa och skratta tilsammans i en yr exstas! Låt de smyg dricka lite sprit och låt de som vill stjäla mobiltelefoner av de som inte vill! Låt de ensamma själar som vill gräva upp grafitplattor från rabatterna och ta med sig dem hem till mamma göra det! Polarfredag, här kommer jag!
Ankarsviks A-lag har som jobb att varje sista-fredag i månaden bidra med några rejäla vakter att hålla koll på de små 12-åringarna. Eller kanske bara hålla reda på deras jackor. Idag är jag en av de lyckligt utvalda vakterna. Från klockan 6 till 12 skall jag uprätta ordning i tonhallens lokaler. Jag har ont i halsen. Det är synd om mig. Skriv ett kommentarinlägg tillängnat mig, och skriv att det är väldigt synd om mig, och att ni önskar all kärlek, choklad, nektariner och satsumas ni nånsin kommer att komma över!
Åt det allvarligare hållet kan sägas att jag inte alls har det synd om mig. Jag har tex en väldigt bra bok jag läser i dagarna. Den femte rollen heter den. It feels good. I min all m
in tråkighet kan jag väl ändå passa på att skriva en novell tillägnad Britta "L" Lindvall som fyller 50 år till vintern. Jag och Daniel har fått i uppdrag att spela på hennes 50-årsfest. Det kallas ett gig, ladies och gentlemen!
Ankarsviks A-lag har som jobb att varje sista-fredag i månaden bidra med några rejäla vakter att hålla koll på de små 12-åringarna. Eller kanske bara hålla reda på deras jackor. Idag är jag en av de lyckligt utvalda vakterna. Från klockan 6 till 12 skall jag uprätta ordning i tonhallens lokaler. Jag har ont i halsen. Det är synd om mig. Skriv ett kommentarinlägg tillängnat mig, och skriv att det är väldigt synd om mig, och att ni önskar all kärlek, choklad, nektariner och satsumas ni nånsin kommer att komma över!
Åt det allvarligare hållet kan sägas att jag inte alls har det synd om mig. Jag har tex en väldigt bra bok jag läser i dagarna. Den femte rollen heter den. It feels good. I min all m
in tråkighet kan jag väl ändå passa på att skriva en novell tillägnad Britta "L" Lindvall som fyller 50 år till vintern. Jag och Daniel har fått i uppdrag att spela på hennes 50-årsfest. Det kallas ett gig, ladies och gentlemen!
Britta levererar potatis till en potatistjyv.
Året var 2014 och årstiden var som vanligt vid den här tiden på året, höst. Den regniga sommaren kom som en skänk från ovan för Britta och Arne och deras lilla biologiska bio-odling av grödor. De senaste två sommrarna hade varit torra som i öknensandens torka. Britta och Arne tryckte ner rovorna i den torra marken, men upp kom inget. Detta med torkan hade blivit ett stort problem sedan de slutat med konstbevattningen. För ni ser, det blåste nya friska vindar i Lindvalls Plantskola. Entreprenadtjänsterna hade skrotats och nu satsades det helhjärtat på det gröna. Man odlade rödbetor, saltgurkor, potatis, morötter och allt annat som går att sätta ner i marken. " We have planted plant for Åratals - Without chemicals!" var reklamsloganen som Nils fått i uppdrag att formge. Den rimmade lite dåligt, men Alnöborna var ändå nöjda med sina egna lokala odlare. Reklamdesigner som Nils hade gått och blivit, hade han också formgett en ny logotyp åt företaget. Ett äpple med en mask i. "Det är vad kunderna vill ha! Ekologiskt!" De nyinskaffade fåren betade ängarna rena, Britta åkte till Alnö marknad varje lördag med pinfärska tomater att sälja, Arne snickrade i hemlighet på en bilmotor driven på jordnötsolja i garaget. Ja framtidstron var det inget fel på på gården!
Men så kom en dag då hoppet vände för det lilla familjeföretaget. Britta hade fått en storleverans av Mandelpotatis av en köpare i Sörnacksta. Britta kunde inte alls förstå vad en människa skulle med 1400 kg Mandelpotatis till. Men hon tömde lagret på mandelpotatis och fick ihop 1400 kg just som sista lådan var räknad. Med all sin mandelpotatis i lastbilen åkte Britta iväg mot Sörnacksta för att fullfölja sin order. När hon kom fram anade hon inte alls ugglor i mossen utan köparen var en trevlig prick vid namn Johan Rumkel. När Johan fick frågan om vad han skulle med all potatis till svarade han med en ful min och ett vift på huvudet. Men inte nog med det. Han svarade också med att dra en pistol mot Brittas knä, ty inte vågade han sikta någon annan stans, denne svage stackare. Britta blev skräckslagen och handlingsförlamad. Johan Rumkel skrattade ett högt och elakt skratt som ekade genom hela Sörnacksta. "Nu är potatisen min, och du kan inget göra, handelsförlamad som du är!" Men just då vaknade Britta ur dimmorna och såg pistolen riktad mot hennes knä. Ett vrede värre än det största vrede du kan tänka dig välle upp i Britta och hon gjorde en kungfu spark på Johan Rumkels vänstra knä. Sparken kom så hastigt att denne vidrige potatisbedrägare inte hann uppfatta vad som hände. Och vips låg han där på marken. Britta tog en stor mandelpotatis ifrån lasset och tryckte in i Rumkels mun. "Se upp att sikta på folks knän, ty det kan bli ditt som sparkas in och ut av en kungfukvinna med grönt bälte - Lindvalls bälte! Vi står alltid upp för det gröna!" sade Britta med all den hämd ljuva hämd hon kände. Hon åkte hem mot Alnö med 1400 kg Mandelpotatis. Lite besviken över att det fanns människor som Johan Rumkel, som ville ha varor, men vägrade att göra rätt för sig. Ändå var hon glad i hågen och lätt i sinnet. En polisanmälning drabbade Johan Rumkel och Britta blev hyllad som Alnös hjälte i kampen mot rovbedragarna, ty dessa sysslade inte med människorov, utan andra rovor. "Jag står alltid upp för det gröna och sköna", sa Britta senare i en TV:intevju, Man kan vara lustig och säga: "Grönt är skönt! Grönt är lönt! Grönt är naturskönt!"
Året var 2014 och årstiden var som vanligt vid den här tiden på året, höst. Den regniga sommaren kom som en skänk från ovan för Britta och Arne och deras lilla biologiska bio-odling av grödor. De senaste två sommrarna hade varit torra som i öknensandens torka. Britta och Arne tryckte ner rovorna i den torra marken, men upp kom inget. Detta med torkan hade blivit ett stort problem sedan de slutat med konstbevattningen. För ni ser, det blåste nya friska vindar i Lindvalls Plantskola. Entreprenadtjänsterna hade skrotats och nu satsades det helhjärtat på det gröna. Man odlade rödbetor, saltgurkor, potatis, morötter och allt annat som går att sätta ner i marken. " We have planted plant for Åratals - Without chemicals!" var reklamsloganen som Nils fått i uppdrag att formge. Den rimmade lite dåligt, men Alnöborna var ändå nöjda med sina egna lokala odlare. Reklamdesigner som Nils hade gått och blivit, hade han också formgett en ny logotyp åt företaget. Ett äpple med en mask i. "Det är vad kunderna vill ha! Ekologiskt!" De nyinskaffade fåren betade ängarna rena, Britta åkte till Alnö marknad varje lördag med pinfärska tomater att sälja, Arne snickrade i hemlighet på en bilmotor driven på jordnötsolja i garaget. Ja framtidstron var det inget fel på på gården!
Men så kom en dag då hoppet vände för det lilla familjeföretaget. Britta hade fått en storleverans av Mandelpotatis av en köpare i Sörnacksta. Britta kunde inte alls förstå vad en människa skulle med 1400 kg Mandelpotatis till. Men hon tömde lagret på mandelpotatis och fick ihop 1400 kg just som sista lådan var räknad. Med all sin mandelpotatis i lastbilen åkte Britta iväg mot Sörnacksta för att fullfölja sin order. När hon kom fram anade hon inte alls ugglor i mossen utan köparen var en trevlig prick vid namn Johan Rumkel. När Johan fick frågan om vad han skulle med all potatis till svarade han med en ful min och ett vift på huvudet. Men inte nog med det. Han svarade också med att dra en pistol mot Brittas knä, ty inte vågade han sikta någon annan stans, denne svage stackare. Britta blev skräckslagen och handlingsförlamad. Johan Rumkel skrattade ett högt och elakt skratt som ekade genom hela Sörnacksta. "Nu är potatisen min, och du kan inget göra, handelsförlamad som du är!" Men just då vaknade Britta ur dimmorna och såg pistolen riktad mot hennes knä. Ett vrede värre än det största vrede du kan tänka dig välle upp i Britta och hon gjorde en kungfu spark på Johan Rumkels vänstra knä. Sparken kom så hastigt att denne vidrige potatisbedrägare inte hann uppfatta vad som hände. Och vips låg han där på marken. Britta tog en stor mandelpotatis ifrån lasset och tryckte in i Rumkels mun. "Se upp att sikta på folks knän, ty det kan bli ditt som sparkas in och ut av en kungfukvinna med grönt bälte - Lindvalls bälte! Vi står alltid upp för det gröna!" sade Britta med all den hämd ljuva hämd hon kände. Hon åkte hem mot Alnö med 1400 kg Mandelpotatis. Lite besviken över att det fanns människor som Johan Rumkel, som ville ha varor, men vägrade att göra rätt för sig. Ändå var hon glad i hågen och lätt i sinnet. En polisanmälning drabbade Johan Rumkel och Britta blev hyllad som Alnös hjälte i kampen mot rovbedragarna, ty dessa sysslade inte med människorov, utan andra rovor. "Jag står alltid upp för det gröna och sköna", sa Britta senare i en TV:intevju, Man kan vara lustig och säga: "Grönt är skönt! Grönt är lönt! Grönt är naturskönt!"
Kommentarer
Postat av: Jenny
det är väldigt synd om dig, och att jag önskar all kärlek, choklad, nektariner och satsumas jag nånsin kommer att komma över!
Postat av: Alice
stackars du! jag ska fundera ut det bästa sättet att muntra upp dej...i morgon. puss i vinter kylan.
Trackback