Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Lilla Lisa låg under middagsbordet i skenet av de tända levande ljusen. Hon gillade att man kallade levande ljus just för levande. Det kändes som hemtrevligare. Eller som om man gjorde en god gärning när man uttalade orden. Men fanns det några ljus som inte var levande? Döda ljus. Är det sådana som står på kyrkogårdarna och lyser upp gravstenarna?

Det var julafton. Lisa var mätt på både julskinka och kalvsylta. Nu låg hon under middagsbordet och stirrade in i julgranens ljus och barr. Under granen låg årets julklappar. Farmor skulle få en chokladask. Lisa visste inte att Farmor avskydde choklad och brukade slänga ut asken med pralinerna på vägen varje år. Där blev de mjuka bitarna mosade av bildäckens hårda dubbar. Farmor visste naturligtvis att hon skulle få en chokladask av Lilla Lisa i år igen. Det fick hon varje år. Nu hade Farmor bestämt sig för att spela Lisa ett onskefullt och elakt spratt. Farmor hade läst i tidningen att den här sortens skämt kallades "practical jokes". Den gamla tanten var dålig på engelska, men hade övat länge i hemlighet på uttalet av ordet "practical". Det var sådant som var klurigt och klumpigt för Farmor. Hursomhelst hade hon bestämt sig för att ge Lisa en chokladask av finaste choklad. Hemligheten med presenten var att Farmor hade sugit länge och väl på varje chokladbit, och därefter lagt tillbaka den i asken.

När Lisa öppnade sin present blev hon överlycklig, ty choklad är det bästa på denna jord för denna lilla flicka. Gener för tycke och smak kan naturligtvis hoppa över en generation. När Lisa började smaska på chokladen hon fått kunde inte Farmor hålla sig för skratt. Det började med en lätt fnittring, och slutade med ett totalt gapflabb som aldrig tycktes ta slut. De andra i familjen blev häpna över att Farmor skrattade så högt. Ja, de hade knappt sett henne le ens en gång. Men desto mer choklad Lisa åt, desto mer skrattade Farmor. Tillslut gick det hela överstyr och Farmor tappade kontrollen över sin gamla kropp. Skrattet i henne hade tagit över fullständigt och nu var det inte kul längre! Hon skakade och skrattade och slog knäna mot julgransbarken och välte bord och blåste ut levande ljus. Familjen såg handlingsförlamat på med öppen mun och hakan hängandes. Efter en kort stund var det hela över och Farmor hade skrattat sig själv till döds. Vad hon skrattat så ofantligt åt, det fick familjen aldrig veta. Och hur gamla kan ha så roligt åt att göra "practical jokes" på små oskyldiga barn kommer vi aldrig heller få reda på innan vi passerar 80.
Lisa tände levande ljus, grät och tackade Farmor för den goda chokladen på hennes begravning.