Det visslar i skogen
Så nu var julafton och juldagen över för denna gång. Jag har haft det fint och trevligt på alla sätt och vis. Hemma med farmor och familj har jag spenderat dessa dagar i stillsam ro och ätit en satans massa julemat.
Om jag glömt att önska eder en god jul, gör jag det härmed!
Nu har jag jullov
Men mot min vilja är det folk som läser min blogg fastän jag inte uppdaterar. Detta är uppseendeväckande trevligt och jag vill att ni fortsätter med det. Om ni nu vill veta vad jag har gjort under denna helg kan jag för eder berätta:
Jag har åkt upp med en buss till Umeå i fredags och där bodde jag hos min faster och fick sova gott. För att klaga på nånting kan jag klaga på Y-buss idioti och kylan som tagit över i Sundsvall.
Jag och Militisca (kan inte stava hennes namn propert) stod i 20-gradig kyla och väntade på en buss som aldrig kom. Jag ringde till kundtjänst och där svarade en virrig tant som hette Britt-Inger. Efter ett par minuters knappande på datorn kom Britt-Inger fram till att vår buss var 30 minuter försenad i Söderhamn. Lungt sa hon att vi kunde gå in och värma oss och gå ut om 30 minuter för att då kliva på bussen. På Pressbyrån köpte vi kaffe för att värma vårt frusna inre. Förutseende som vi är valde vi att gå ut från Pressbyrån efter 20 minuter, så att vi hade en god marginal när bussen kom. Precis innan jag öppnade dörren skämtade jag till Milscha:
- Tänk om vi ser Y-buss bussen åka förbi nu när vi kliver genom dörrn.
Gissa vad som hände.
Just det.
Jag ringde upp kundtjänsten och samma Britt-Inger svarade. Virrigt medgav hon att hon nu var medskyldig till att vi missat bussen, och efter lite övertalning lovade hon att vi skulle få pengarna tillbaka. Turen hade vi med oss eftersom det gick en Norrlands-kust-buss mot Umeå kl 20.00, så efter 40 minuters frusna tår och en näsa av is klev vi på den bussen och kom tillslut upp till Umeå vid 00-05.
Nu när jag skrivit av min ilska kan jag också se att jag inte fått in ett öre på mitt konto från Y-buss.
På Lördagen var det i alla fall berättar-välgörenhets-kväll på Hamnmagasinet. En trevlig kväll med ett tjog berättelser och en trevlig stämning i publiken. Tack till Didrik som anordnade kvällen!
Nu har jag Jullov och ska ägna det åt att se på film, läsa böcker, fika på stan, dricka kaffe, dricka glögg, äta julmackor och skotta snö.
God Jul!
Esters armar, korta som barn
Helgen bjöd på en helg.
Igår hamnade jag på Sp3s klassfest med min nygamle vän M Nygren.
Och idag har jag sjungt luciasånger för funktionshindrade.
På tår eller påtår?
Lika bra att skriva ett kort inlägg innan jag hämtas till innebandyträningen denna sena torsdagskväll. Var en lite ensam stjärngosse utan strut på huvudet, då Jonas satt bakom mig vid pianot och gömde sig. Men det var fint att sjunga för PRO:s pensionärer på ett världshus i Njurunda. De påstod att de var runt 200 i publiken, och visst var det många gamla ögon som tittade upp mot luciatåget som stod på scenen och sjöng.
Låt mig bjuda på en gammal goding
Inga sådana trix
När jag gick ner mot staden i ett regn rusk gjort av papier masche så tutade det högt oavbrutet i flera långa kvartar i stan. Var det en brandövning? Olyckstillbud? Domarskandal? Jag vet inte men jag blev rädd. Trodde att det var ett gasutsläpp och kände en stund att lungorna började svikta.
Nu är det inte heller dags att diskutera varningssignaler. Tröttheten steg mig åt huvudet redan när jag vaknade i morse. Mina ben har inte återhämtat sig från Winnerbäckkonserten. Det känns inte bra.
Se att tillock (hur stavas tillochksh?) ARAGON dricker gudarnas gudagåva - MATÈ!!
Lars Winner
Jag brukar inte vara torr i munnen, men ikväll fick jag undantagstillstånd av torrheten. Sjukt att stå på en Lars Winnerbäck-konsert i Sporthallen. Där spelar man ju oftast innebandy eller liknande.
"Helgdagskväll i Timmerkojan" sjöng trubaduren i timmerstugan
Lider nog av låttexts-dyselexi. Det är nog något nytt. Förut tyckte jag att jag var bra på att memorera texter och kunde de flesta och längsta låtarna. Märker att jag står som ett fån under verserna och med viss ansträngning kunna sjunga med i refrängerna. Tråkigt men sant. Man börjar bli gammal. Dessutom fick jag ont i benen under konserten. Ännu värre.
Helgen har varit trevlig och bjudit på mängder av olika upplevelser. I en poetisk dikt sammanfattar jag helgen.
"Helgdagskväll i Timmerkojan" sjöng trubaduren i timmerstugan
Det var julmarknad på Norra med glögg, hantverk och kärvar
Kolbullar med lingonsylt smakade så gott
I Röklandsgården var det av folk alldeles tjockt
Spelmanslaget spelade folkmusik för folket.
Jag berättade om farmor och en snögrotta.
På Stekhuset satt Mr Grå och två
Andra av mina goda vänner
Fläskfilén smakade så ypperligt så
Och i halsen rödvinet bränner.
Lars Winnerbäck har låtit spara skägg.
Kanske har han lika rött som mig.
Dikten rimmar inte alls
Det mesta blev mest bara trams.
Men helgen blev ändå lång och bra
Med en film på fredag
Johnny Depp var glad
Trött och slut ger jag nu upp
Låter sömnen svalka min arma kropp.
Mos e
Micke eller Jocke heter han
Springer runt runt runt runt
I sin egen värld full av
Sten
Det finns en bild man kan bifoga:
Han bakar kakor med sockor på
Jag hatar www.blogg.se för de kan inte formatera text som riktigt folk. Dessutom skrev jag ett jävligt bra inlägg och sen försvann det när jag skulle publicera det. Skyll er själva blogg.se att ni missade det bästa blogginlägget som nånsin kommer upp på era servrar.
Vi hade i alla fall livräddning utan boj på Sporthallsbadet idag på idrotten.
Vi hade i alla fall livräddning utan boj på Sporthallsbadet idag på idrotten.
Här kommer Birger Jarl i all sin nakna skönhet:
Nu brinner det i knutarna
Kom hem från en lyckad tur i två hufvudstäder - Danmarks och Sveriges. Många trevliga människor har jag mött under dagarna och många berättelser har jag hört, och ett par har jag också berättat. Hade en uppenbarelse i måndags kväll då jag för första gången upptäckte hur Stockholms tunnelbanesystem egentligen är uppbyggt. Förut har jag obekymrad hängt med andra som visat mig vägen. Gick till Gamla Stan och åt rostbiffsoppa (!) på ett mysigt café mol allena.
Åkte in till Kulturmagasinet på berättarkväll och fick höra mängder av bra historier om Njurundas orginal :D Berättade också om sanningen och om min farmors otrevliga besök i julottan.
Nu spelar ofta Matti Alkberg BD i min mobiltelefon:
En näve Näring
Kan lika gärna publicera min rapport om NM i Kopenhaeagen på min egen blogg.
Om Monika nu utlovar en rapport från mig så får man lov att ta sitt ansvar. Jag har ändå inget annat för mig nu när jag sitter på tåget mot Stockholm med datorn i knät.
Ni vet redan att Sverige slammade hem både första och andra platsen i tävlingen, men ni kan få lite insider-information om hur det hela gick till och hur det kändes att för berätta på svenska för danskar.
När jag ankom till Köpenhamn kl 14.42 igår ringde jag Kasper, som var ansvarig för Slammet. Efter några minuters total kommunikations-kaos förslog Kasper att vi skulle byta till Engelska istället. Hursomhelst hittade jag till BestTellers lokal där arrangörerna och de flesta tävlande gick igenom reglerna. En av de nya reglerna inför NM var att berättelsen inte får vara längre än 7 minuter i grundomgången. Detta ställde till problem för mig som tränat in en historia om när Sanningen vandrade genom världen med Monika på ungefär 8-9 minuter.
Love övertalade mig att byta första-berättelse och så fick det bli. Efter lite kaos i tävlingslokalen drog sedan tävlingen igång inför en månghövdad publik (de hade inte fler än ett huvud, utan det var många i publiken). Slumpen hade utnämnt mig till numer 6 i ordningen. Sara berättade som nummer 2. Oron över att vi inte skulle bli förstådda lättades efter Sara berättat hennes historia om hur hon mötte kärleken på Roskildefestivalen. Publiken skrattade hejvilt och jag hade på känn redan då att hon skulle komma till final. När sedan min tur kom berättade jag en historia som jag sällan kört, men den gick hem och jag gick vidare till final tillsammans med Sara och Beathe ifrån Norge. Och där gick det som det gick!
Sara kom 1:a, jag 2:a och trea kom Norska Beathe.
Som avslut på dagen gick de tävlande tillbaks till BestTellers för att fira ett lyckat slam.
Avslutningsvis kan vi konstatera att Sverige är bäst i Danmark. 
/Wiqtor
Bara på låtsas
Dagen började fantastilasiskt med en besök till bloggomanen som har Sundsvalls musikliv - http://thevallofsund.wordpress.com/.
Det var trevligt, och dessutom gick det väldigt bra. Birger Jarl är nöjda.
Vi spelade in två låtar och en intervju, så håll ögonen uppe på The Vall of Sund, så kommer BJ dyka upp lite eftersom.
Annars måste jag packa för Köpenhamnsresan som börjar i natt på nattåget.
Ett kort inlägg om nu
Jag hinner inte skriva. Måste sova
Min hjärna sprängdes på trottoaren
Hela dagen har jag haft ljud i huvudet. Hela onsdagarna går åt att ha Ensemble i musikhuset, och vi på Skvadern har ju ingen special-teknisk-lösning som gör så att hela elförsörjningen till skolan stängs av om man spelar högre än 56 db. Ingen lunch fick man heller för då skulle det tränas på Lucia-sånger och jag fattar inte hur alla andra kan texten utom jag. Jag blandar ihop "Gläns över sjö och strand" med "Staffan var en stalledräng" och så vidare. Det bådar inte gott. Värre är att jag kommer bli den ende sjärngossen som ensam i min ensamhet kommer stå och sjunga falskt.
Sedan bar det ner mot staden i ett härligt regnväder som blötte ner mina skor, strumpor och tillslut nådde vätan också mina fötter. Träffade en teaterman på stan som jag planerade en föreställning med och sedan visade han mig Sveateaterns invändiga sida. Efter det knallade mina ben till Kulturskolan där 3 timmars berättarträning stod på schemat. Man kan säga att min hjärna sprängdes på trottoaren som ledde till bussen. Förstår inte hur jag hamnade på min blogg, när jag borde lägga mig raklång och sova. Men jag gör allt för mina trogna läsare - de är ju trots allt ett tiotal som verkar titta in dagligen. Ett mysterium.
Minst sagt.
Tomorrow
Ryktet går att BJ ska spela in en låt för http://thevallofsund.wordpress.com/. Mer info senare, nu väntar lite skola.
Hon tänker tillbaka på livet, som hon haft sen hon var barn
Tanter och farbröder, legosoldater och fattighjon idag hände något märkligt. Jag gick till skolan för första gången efter min långa tid på sanatoriet. Jo tack, jag vet att jag kan överdriva betydelsen av min sjukdom, men jag vill ju bara att folk ska tycka synd om mig. Så till dagens bravader. Tränat min slamberättelse. För jag åker ju till Köpenhamn nu på Lördag för att tävla i NM.
Denna syn kunde man få om man klev in på Barista igår kväll för att ta sig en kopp. Daniel och jag åkte in till stan i årets största pissväder och jag fick lov att köra hans röda Saab. Det gick sådär, parkeringarna var under all kritik, men vad gör det när kaffet smakade rökig tjära? Blev tyvärr påmind om Baristas brister då de serverade kaffe i espresso-koppar. Undermåligt.
Efter kvällens berättarträning missade jag med nöd bussen som dundrade iväg från navet. Gick då in på det enda stället som är öppet vid halv 9 tiden, Barista. Drack en americano i all min ensamhet, och förstod att en americano bara är ett vackert ord för utspädd espresso. För det är just vad de gör - brygger en espresso som de sedan häller varmt vatten över. Märklig kaffekultur dom har i Amerika, om det är därifrån saken härstammar, vad vet jag?
Till saken hör att de hade en bokhylla på Barista som jag inte sett förut. Drog ut en bok av Pär Lagerkvist, en poet som jag hört talas och skrivas om, men som jag aldrig läst. Korta historier löpte sida upp och sida ner, och jag glömde för en stund den utspädda espresson när jag klev in i en annan värld av ord. Honom bör jag läsa mer av.
Det fanns ingen hejd i hur många kaffelatté Daniel kunde dricka denna kväll.
Nu önskar jag er en fortsatt trevlig Joppeda-dag, och som jag glömde att säga i gårdagens obefintliga blogginlägg - hoppas att ni fick en ytterst trevlig Joppedi-dag. Om ni inte är familjära med de två begreppen och hur man firar dem så hojta gärna till i en kommentar till detta inlägg, så lovar jag att i ett kommande inlägg grundligt förklara Joppedi och Joppeda-dagen. Hur man firar dem på bästa sätt, de urgamla seder som de härstammar ifrån och vad man kan förväntas göra och säga till varandra under dessa två dagar. Främst får du också lära dig på vilka dagar de infaller, så att du kan skriva upp dem i din almänn anka.
Som sagt, Hojta till som en kommentar!!!!!!
/Tyko
Ram di dam osv
Jag väcktes av att solen sken för första gången på två veckor. Jag tog tillfället i akt och läste om asatrons myter och gudar samtidigt som min kropp producerade D-vitamin på högvarv. Daniel sprang in genom dörren men försvann fortare än han dök upp. Jag tänkte åka in på antingen lyslördag eller Alnö hembygdsförenings julmarknad. Det blev inget av dem.
Kvällen nalkades över Alnön och då åkte jag in med bror till Pipeline och såg Up the Chimney, Frantic Sunday och Ram di Dam. Det var trevlig att träffa lite folk efter min isolering. Tyvärr fick jag fick ta rollen som tillbakalutad musikkritiker då min hälsa inte tillät annat i kväll.
Bäst var Up the Chimney som verkar ha levt senaste månaderna i replokalen och som var bra samspelta.
Låt oss dra våra mjuka täcken över oss och somna in som de lamm vi är.
Alla barnen delar på inkomsten från brödförsäljningen.
Gymnastikhallsinspektörn blev munk
Längesedan var väl att man spenderade en hel fredag kväll på Alnön. Birger Jarl har varit ohyggligt produktiva och spelat in julens nya smällkaramell. Dessutom skrevs en ny låt, om en märklig man som gästade Alnö Hembageri. Om det skulle finnas en tävling mellan Biggans Jul EP och Bob Dylans nya julskiva "Christmas in the heart", skulle världens musikkritiker ohämmat rösta på svensk folkvisa i LO-FI kvalité.
Sjukdomen har inte släppt sitt grepp om mig. Då och då fastnar jag i långa hostattacker som varar i oändlighet. Det mest horribla är tyvärr att det är torrhostan som gör sig påmind. Det bränner från halsen ner till bröstkorgen och tillbaks igen. Folk verkar vara ohyggligt intresserade om det är svininfluensan jag bär på, men jag kan inte ge dem något bra svar. Hur skall man veta? Här är de vanliga symptomen på flunsan:
Vanliga symptom vid svininfluensan är således:
-
Feber och frossa CHECK
-
Hosta och halsont CHECK
- Snuva, rinnande näsa och nysningar CHECK
-
Värk i kroppen och huvudvärk Värk i kroppen nej, huvudvärk CHECK
-
Diarré och kräkningar NEJ
-
Trötthet CHECK
Från ett tillstånd till ett annat, så kan jag berätta för er att jag hämtade mitt livs första körkort idag på posten i Haga. Vet dock inte om jag är berättigad till det, först missade jag avfarten till posten, sedan visade Daniel vägen in bakom postkontoret, genom en smal passage som nästan skrapade lacken av bilen. När vi väl kom fram på parkeringen stod två stycken bilar med startkablar emellan mitt över parkeringen. Det blev kaos och jag klev ut ur bilen för att fråga om nån behövde hjälp. Två mörkklädda människor av utlänskt påbrå försökte få igång bilen.
- "Försvinn innan jag ångrar mig!". Var svaret jag fick.
Så vi sprang in och hämtade mitt körkort och gasade därifrån. Bort från mystiska hjälpstartningar på mörka parkeringar.
Sen har jag hostat på Vibacke, tittat på TV hos Johan och druckit kaffe på Statiol.
Det ryktas om kolbullar på Alnö julmarknad i morgon.
Ett humanitärt sammanbrott
Många gnäller på vädret eller skyller allt på dagens ungdom. Jag vill gå så långt att skylla allt på Facebook. Fastän jag legat hemma i snart en hel arbetsvecka i sjukdom vill jag inte veta hur mycket tid som har gått åt att titta på andras mer eller mindre intressanta statusuppdateringar. Ny forskning har påvisat ett samband mellan överdrivet facebookanvändande och fosterskador på nyfödda barn. Vill vi ha det så här i vårt samhälle? Skulle det inte vara mycket enklare och mindre riskfylld om alla bara tillbaks till Lunarstorm.se och designade sina egna mysiga "kryp ins".
Mobilstrålning, radioaktivitet, miljöhot, utfiske och kärnvapenkrig i all ära - men det är facebook som är det verkliga hotet. Här är en lista på vilket lidande facebook kan åsamka. Klippt från www.wikipedia.se/facebook
Vanliga biverkningar av Facebook är trötthet, yrsel, överdrivet sömnbehov eller sömnlöshet, sura uppstötningaroch en svagt ökad risk för psykoser hos patienter med redan utvecklade psykossjukdomar. Förr ansågs Facebook vara det enda sociala nätverket som inte gav viktuppgång som biverkning men på senare år har det rapporterats att även Facebook kan orsaka detta.[3]
Ett fåtal patienter har rapporterat en frätande känsla i mag-tarmkanalen.
Nå! Kan jag vara mer tydlig!? Våga Vägra Facebook!
På tv skiner aldrig solen
På TV handlar snart debatt om hur farliga elshockar är.
Dagens felstavning.
Dagens felstavning.
EL SOCKAR!!
Det passar sig utmärkt för igår natt satt jag uppe och tittade på youtubeklipp om vad som kallas The
Milgram Experiment. Alltså kolla på filmen. 10 minuter hemskt fars inn er an de expriment om människors ohyggliga vana att lyda order.
Milgram Experiment
TITTA NU!!
Sjukdomsrapport:
Mindre feber och lite mer hosta, snor och slem. Jag vet att ni gärna vill veta allt om min sjukdom, så jag håller er uppdaterade!
Roligast idag:
Min bror Nils tror att han klår mig i att göra nidvisor. Han är sämst.
Daniel ringde för att påpeka att bilden av leverpastej som jag lagt upp både på bloggen och på Facebook var det äckligaste han någonsin sett.
Jag kan vid närmare eftertanke inte göra annat än att hålla med honom. Man kan riktigt känna konsistensen av den sönderfallande leverpastejen när man stoppar den i munnen. Det märkligaste är nog de kommentarer som bilden fått på skaparens blogg - http://bacon.hornfeldt.se/?p=172. Bläddra ner och läs kommentarerna! Därför blir jag tvungen att återigen bjuda på bilden av den inspirerande leverpastejen:
Förlora inte hoppet om en morgondag
/Pierre