Min hjärna sprängdes på trottoaren
Hela dagen har jag haft ljud i huvudet. Hela onsdagarna går åt att ha Ensemble i musikhuset, och vi på Skvadern har ju ingen special-teknisk-lösning som gör så att hela elförsörjningen till skolan stängs av om man spelar högre än 56 db. Ingen lunch fick man heller för då skulle det tränas på Lucia-sånger och jag fattar inte hur alla andra kan texten utom jag. Jag blandar ihop "Gläns över sjö och strand" med "Staffan var en stalledräng" och så vidare. Det bådar inte gott. Värre är att jag kommer bli den ende sjärngossen som ensam i min ensamhet kommer stå och sjunga falskt.
Sedan bar det ner mot staden i ett härligt regnväder som blötte ner mina skor, strumpor och tillslut nådde vätan också mina fötter. Träffade en teaterman på stan som jag planerade en föreställning med och sedan visade han mig Sveateaterns invändiga sida. Efter det knallade mina ben till Kulturskolan där 3 timmars berättarträning stod på schemat. Man kan säga att min hjärna sprängdes på trottoaren som ledde till bussen. Förstår inte hur jag hamnade på min blogg, när jag borde lägga mig raklång och sova. Men jag gör allt för mina trogna läsare - de är ju trots allt ett tiotal som verkar titta in dagligen. Ett mysterium.
Minst sagt.
Kommentarer
Trackback