Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Jag kan inte förstå varför Charlotte Perellis blogg är en av de 20 mest besöka på blogg.se och inte min. Vad har hon som inte jag har? Ett kattliknande ansikte? JO förvisso, men inte har hon en poppelätare i ryggsäcken.

Idag ska vi börja på en 20-sidig uppsats i skolan om valfri konflikt. Jag har valt nutida och framtida konflikter om vatten och olja som mitt ämne för denna. Det kan bli kul och även mycket lärorikt. Det kan också bli jobbigt men en sådan uppsats gör man bara en gång i livet, sedan kan man lägga den längst ner i en stor låda. Lådan kan man sedan lägga i ett hörn på vinden (om man har nån). När man är 43 år gammal och ska flytta ifrån sitt barndomshem kan man kanske hitta lådan och läsa igenom den gamla uppsatsen. Otroligt nog kommer man kanske ihåg den också och alla fina minnen man har förknippat med den. Hur man spillde morgonkaffet på förstasidan när den nyss var varm och nypressad ifrån skrivaren. Eller hur man lekte mamma-pappa barn med den söndagsmornar när allt var som vanligt, regnet öste ner och smattrade på fönsterbläcket. Utanför gick en gammal man med en liten tax förbi. I ett annat fönster på andra sidan vägen satt någon fyllskalle och somnade framför TVn. Men här inne, i värmen och i den rykande doften av en kopp rörd - satt jag med min uppsats. Vi kramades och höll tätt om varanda för att inte den riktiga världens regn och rusk skulle bita tag i oss. Men när jag sedan står där med flyttkartongerna, 43 år gammal och snart utflugen, kanske jag tänker tillbaks på min vackra skoltid och på en 20-sidor lång uppsats som har format mitt liv. Om än inte mycket - i alla fall litet.