Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Idag har varit en bra dag på alla dessa sätt och vis som kan vara olika sätt och vis. Skoldagen slutade tidigt, kl 11. Lastbilen som levererar mat till skvadern var försenad så de flesta fick gå hungriga. Jag årkade inte vänta på matleveransen så jag tog min jacka och gick ner på stan. Där träffade jag Daniel och vi gick in på Barista, köpte en kopp kaffe och satt där i en timme. De stora korgarna knakade ibland, men vad brydde det oss när det doftade mörkrostat kaffe i lokalen. När presskannan tog slut gick vi ut. In på kulturmagasinet för första gången idag. Sen åkte jag hem, snörade på mig mina gula skor och sprang uppåt hovberget.

Vibacke skola hade tydligen orienteringsdag idag, så jag träffade många bekanta och obekanta ansikten på vägen upp. Sen han jag inte mkt mer än att äta tills sara knackade på dörren och kikade in i någon timme. 20 över 6 åkte jag bussen in till stan och kulturmagasinet där en allmän berättarkväll skulle anordnas.  Ett dussin människor strömmade in och själv berättade jag 3 st historier om ditt och datt mellan himmel och jord. Sedan sprang jag till bussen hem mot Alnö, klev av vid Statoil och gick ner till Anton Martz. Där repade vi ett par låtar med varandra och åkte sedan hem med Jons fars bil.

En trevlig dag har gått mot sitt slut och i morgon får jag ingen sovmorgon, ty jag och Jonas ska underhålla barn på Hagaskolan kl 9.

Detta är vackert, och den enda cover jag känner till som är bättre än orginalet:
 


Jesus var lugn
Jag kan trösta dig älskling
Vi sätter ihop vad helst du vill
Jag kommer vara här
Du hade rätt om dina stjärnor
Var och en är en solnedgång

Höghusens skall darrande röster
bär en trist melodi
Stämd i moll, spänd för din hud
en längtande lov
vänder din bana igen

Var lugn
Jag kan trösta dig älskling
vi sätter oss ner när helst du vill
Jag kommer vara här
Du hade rätt om dina stjärnor
Var och en är en solnedgång

Höghusens skall darrande röster
bär en trist melodi
Stämt i moll, spänd för din hud
En längtande lov
vänder din bana igen

Hesa röster
Höghusen skrapar emot det
Din stämma ryker
En till cigarett är allt du ska få
Vänder din bana igen

All vår ömhet
All vår längtan
Våra band är allt vi har
All vår kärlek
Den är alla guds pengar
Vi är alla en enda brinnande sol.


Höghusens skall darrande röster
bär en trist melodi
Stämd i moll, spänd för din hud
en längtande lov, vänder din bana igen.


Höghusens skall darrande röster
bär en trist melodi
Stämd i moll, spänd för din hud
en längtande lov, vänder din bana igen.

Dagen har inte gått åt till nått annat än åt innebandy. 2 Matcher och 2 förluster. Söndagar kan vara roliga, men idag så var den en jävla seg sör-söndag utan ände och utan slut. Tur att skolan börjar i morgon så att man får gå i skolan för en gångs skull. Det har jag inte gjort på hela helgen.
Mer har jag inte att skriva små barn. Fast jag lägger upp en affisch på vad som händer på gården Alnö på fredag. Jag är gästartist ser ni! Kom och kolla :D

 

Hej idag gick solen upp tidigt över ön. Jag har helg och katten springer cirklar runt mina ben. Var ute och drog upp lite av min potatis nyss. Den är så god så god. Idag ska jag se innebandy i sporthallen.

Hej glada bloggosfär. Klockan 7 vaknade jag idag. Det har jag inte gjort på mycket länge nu. Har i alla fall jobbat hos Britta på Plantskolan idag. En regning sommardag. Ändå sprack himlen till slut upp i blått. Senare runt 7 tiden gick jag och sara upp mot hovberget för att plocka blåbär. Någon liter blev det allt och mer behöver jag inte heller. Mer har jag inte att skriva ikväll så därför låter jag det osagda förbli osagt. Eller oskrivet för den delen.

/Eder tillgivne Wiqtor

Dagen började senare än vad den var tänkt. Mobilen ringde klockan 8 men jag somnade om och gick upp runt 10. Detta gjorde inte alls något som helst mot någon eftersom jag är ledig och har sommarlov. Stekte några ägg och satte mig vid TVn. Kollade på Rodd. OS är i full gång. Senare åkte jag och min bror Nils ner till Alnö sund där vi fiskade småfisk. Och tänk att jag fick en liten abborre på min mask.

Tyvärr slängdes den ner i sundet igen, för vi träffade en iller som skulle tyckt om småfisk. Fast jag är inte säker på om det var en iller. Det kan ha varit en Vessla. Någon Hermelin var det i alla fall inte. Den låg och sprang i alla fall runt och under bryggan och var jätterolig. Sen hoppade den i vattnet, ty den lille krabaten kunde visst simma också! Sen åkte jag hem och fikade munkar, åt egenodlade potatis med pölsa. Pölsa har jag inte ätit sen jag var 5 kanske och det var inte så farligt som man kan tro vid första anblick. Sen hade jag träning och det var mycket tråkigt för 10 minuter in i träningen släcktes hela hallen och kolsvart blev det. Ingen såg nånting och inte var det någon vaktmästare som hade lust att komma och tända igen. Så träningen avbröts och man åkte hem till sitt.

Mer har inte hänt idag och mer kommer heller inte att hända.


Iller


Vessla 


Hermelin

Nu är jag hemma och må det göra alla glada och bringa lycka till din familj och närstående. Sitter hos Daniel som nyss har tryckt i sig den fetaste och mest största frukosten du kan tänka dig. Bacon var bara förnamnet. Men man äter ju bara frukost en gång om dagen. Jag har också fått jobb av Britta på Plantgården och det har bringat mig stor glädje. Ha en solig dag!

Det var längesedan jag bloggade men det är inte heller av någon större vikt eller vikt-ighet. Som min gamle onkel en gång sade:
"Bloggarna kommer och Bloggarna går, men allt gott alltjämt består".

När jag skriver till dig sitter jag långt uppe i vårt avlägsna land. Denna del av Sverige kallas Norrland. Ett fint ord på en vacker landsände. Jag har varit här några dagar, boende hos diverse kusiner. Jag har faktiskt 6 st här uppe. 4 i Luleå och 2 st i Råneå. Och då har jag knappt nämt morbröder och morfastrar. Ack så många de är och oj så givmilda. Igår fiskade vi kräftor i Böle. Fångsten var snål (runt 35 st) men det gör mig mindre eftersom min allergi sätter stopp mot frossning av hafvslevande varelser. Men jag har tänkt på om jag skulle (mot förmodan) skjuta en val. Då skulle jag nog kunna äta både späck och kött eftersom valar som bekand är däggdjur och ingen fisk. Hursomhelst fiskade vi kräftor och min morbror Johan bjöd på Älghjärta som tilltugg. Inte dumt alls! Snarare jättegott och mört! (inte fisken mört allså för den tål jag inte).

Idag är det OS-invigning och sen blir det kräftkalas så det står härliga till. På Lördag åker jag hemmåt mot Sundsvall - "Norrlands Huvudstad". Hahahaha! Skrattretande.
Sundsvall är en fis i rymden och ligger dessutom knappt i Norrland. Sundsvall är som ett liten jobbig unge som måste hävda sig på ett ställe där den inte ens hör hemma. Men inga sura miner min vän. Forstätt kämpa i regnet! Nu ska jag ut och plocka kantareller!

// Eran tillgivne Wiqtor med Q

Varför inte skriva lite prosa nu när man ändå är vaken?
När dagarna går så sakta att köttkvarnarna stannar i slakteriet och de snidade tändhattarna flyger av repet.
Aldrig stanna upp eller aldrig börja tveka.
Full fart framåt i maximal fart, 10 kr litern!
För att inte tala om Hans som flyger runt ön i sin "flygardräkt" han trär över huvudet vid varje ledigt tillfälle som dyker upp.

---

Inte många som vandrar på denna ö vet hur det egentligen gick till när Hovberget bildades. Geologerna med glasögonen långt nere på nästippen hävdar att det var det hela berodde på vulkanisk verksamhet i området. Det hävdar dom alltid. Så fort något nytt dyker upp som dom inte kan förstå med sina små människohjärnor förklarar dom det med "vulkanisk verksamhet i området". Genast är dom där och sätter upp skyltar: "Geologisk Lokal"

 

Men jag kommer med tråkiga nyheter för Sten-nissarna - det var inte alls  genom nån simpel vulkanisk verksamhet  som Hovberget bildades. Nej historien om Hovberget är lång och tål att berättas om och om igen.

Ni har säkert som alla andra undrat varifrån Hovberget har fått sitt namn. Är det kungens Hov som bodde här en gång i tiden? I en undanskymd grotta inte långt ifrån jaktstugan? Nej nej, och tacka gudarna för det! Hovberget fick sitt nuvarande namn efter Magnus Hovslagare. Han bodde för väldigt många år sedan längst ute på Raholmens holme. Just där vatten och land möttes. Hovslagare var yrket och till Magnus kom ryttare med deras hästar från hela riket för att få sina hingstar och ston skodda. 1729 när landets härskare beslöt att ersätta grusvägarna med hård-packad-jord-vägar (föregångaren till asfalt) blev Magnus Hovslagare en "busy man". Hovslagar yrket var nästan helt utdött eftersom hästarna klarade sig bra på grusvägarna utan nötskador på hovarna. Men när den nya sortens vägar introducerades händ något fruktansvärt. Hästarnas hovar nöttes till förbannelse ner av det nya väglaget och varende krake som ägde en hästkrake fick stora problem. Som sagt - Magnus fick en jävla massa hästar att sko.



Vad nu detta har med Hovberget vet jag knappt själv, men om man forstätter läsa kan det finnas hopp om en röd tråd.

- Den röda tråden är slut, Magnus, jag behöver mer röd tråd!!, sa Magnus Hovslagares fru Britt-Lisa Sömmerska.
- Det skiter jag väl i kvinna, jag har så många hästar att sko så jag inte får en sömn i blunden!
 
Nu blev Britt-Lisa tjurig och gnällig som hon så ofta brukar när Magnus talar i grova ordalag.
Hon gav Magnus en ond blick och kastade sina syverktyg i brasan, klev upp från gungstolen och skrek i Magnus öra:

- JAG GER MIG AV SKOSLAGAR MAGNUS!! JAG ÄR LESS PÅ DIG OCH DINA HÄSTAR! HÖR DU DET VA? NU GÅR JAG UPP TILL BERGET OCH HITTAR EN REDIG MAN! EN MED KLASS OCH STIL OCH EN SOM INTE LUKTAR HÄSTSKIT!



Men se Magnus Hovslagare lyssnade inte på det örat utan tänkte att "hon är nog tillbaks till middag".

Men Britt-Lisa Sömmerska gav sig av uppmå berget och hon klättrade och klättrade tills hon kom fram till en liten grotta som var så mörk och fylld av mjuk mossa som vore så skön att sova på. Så det gjorde Britt-Lisa och när hon vaknade klättrade hon enträget på uppåt berget. Ty på denna tid var Hovberget så högt att inte ens Klättrar-Stefan inne i byn hade nått toppen. 

Dagarna gick hemma hos Magnus Hovslagare. Runt denna tid var det inte många män som kunde laga sin egen mat så han gick som hungrig där hemma, Magnus. Men han märkte knappt att han var hungrig eftersom han stog i 24/7 med att sko hästar. Men på sjundedagen Britt-Lisa varit borta kurrade det i magen på Magnus. Det kurrade så ohyggligt att Geologerna tappade glasögonen i skalvet och började nämna ord som "jordskalv" "geologisk verksamhet" och "vulkanen har vaknat till liv". Men se så var icke fallet, ty nu var Magnus Hovslagare riktigt hungrig. Han bestämde sig bestämt för att hämta hem sin fru som flytt uppåt berget. Hon skulle få laga pitepalt så hon inte visste någon annan maträtt.

Han begav sig ut uppåt berget och han var så bestämd i stegen att han på något sätt lyckades nå toppen av beget innan Midnatt. Där uppe var luften tunn som tunnpankaka och han hittade knappt sin anda. Han såg sig omkring och ropade ett par gånger efter Britt-Lisa men det enda svar han fick var ekot av sin egen röst. Han suckade högt och gick med bestämda steg ner för berget igen. Så när han gått i någen timme hörde han ett ofantligt jämmer. Han sprang mot jämmret och såg till sin förvåning att det kom ifrån en mörk grotta. Han tände ett stearinljus som han haft med sig under vandringen och klev in i grottan. Som du vet så hittade han där sin egen runda fru - Britt-Lisa Sömmerska liggandes på den mjuka mossen, jämrandes och halvdöd. En stor sten lossnade från hans hjärta. Han slängde upp Britt-Lisa på ryggen och forstatte vandringen nerför berget..



När han närmade sig foten av berget hörde han ett jubel och människor som skrattade och sorlade. Döm av hans förvåning när han kom närmare och såg att de applåderade och höll upp plakat, gjorda i björknäver där han hyllades som en kung. Klättrar-Kalle sprang fram till honom, föll ner på knä och kysste hans fötter. Magnus visste inte vad han skulle tro. Just då klev borgmästaren fram med en gammaldags megafon gjord av urinblåsan på en bäver och höll tal:

"Aldrig trodde jag i mina vildaste fantasier att denna dag skulle komma. Du, Magnus Hovslagare är den första människan som har bestigit berget! Som en hyllning till dig och för att framtida generationer Alnöbor ska komma ihåg ditt stora hjältemod döper jag härmed berget till Alnö Hov-Berg. Eller som det i folkmun kommer att kallas: Hovberget.

Nu vaknade Britt-Lisa till liv och kysste Magnus på kinden och sprang hem och gjorde palt till hela Alnöns befolkning. Det nya bergsnamnet firades i dagarna 3 och hela Alnö nu stod hela Alnö stilla, ty alla öbor hade paltkoma i en vecka.



Ja det var så Hovberget fick sitt namn.


Slutet gott, allting gott.

Sista låten på koncerten. Jag står framför till höger om kameramannen. Man hör mig skrika och sjunga med ett antal gånger under videon.

Detta hände sent igår kväll: