Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Snön yrde och blåsten slet i min frusna kropp. Havet hade blåst upp i oroväckande stora vågor. Fiskmåsarna skrattade inte och Skrattmåsarna fiskade inte - de gallskrek. Vägen jag gick ledde till Egge. Hans residens är omgivet av en 13 meter djup vallgrav med blodtörstiga vattensniglar i. Ger du dom ditt lillfinger tar de hela din hand. Och kanske ett ben. Lyckligtvis var bron över vallgraven nerfälld, så jag kunde passera utan att bli fiskrens. På Egges stora residens stora porttelefon slog jag in numret 422 och tryckte långsamt in ring upp-knappen. Jag väntade nervöst. Ur telefonen kom sedan en djup, mörk och barsk röst,
- "Stick härifrån om du håller ditt liv kärt. Nu stänger jag ögonen och räknar till 20, är du inte väck när jag öppnar ögonen kastar jag de sabeltandade dadlarna på dig!"

Mina knän och smalben skälvde och darrade vid det här laget så mycket att jag höll på att stupa framlänges med huvudet in i portelefonen. Men jag tog det sista modet jag hade i kroppen och samlade kraft. Jag fick fram:
- "Du må vara en adlad och rik man, Egge. Men jag slår vad om att du fäktast minst lika bra som en skadeskjuten höna!"

När Egge fick höra denna förolämpning slog hans adlade hjärna slint och han skrek:
-" Jag vet att du är efter min stålsträngade akustiska gitarr, men den får du inte! Och eftersom du är så stor i käften så kommer jag personligen ner och fäktar ihjäl dig!".

Det tog inte lång tid innan den stora porten öppnade sig och Egge stod i full mundering framför mig. På kroppen bar han en 43 kilos tung riddarrustning och ett svärd som såg väldigt stort ut för Egge. Hans röst lät hemskare än vad han såg ut. Ändå var Egge rasande.

- "Ynkrygg! Sälfiskare och Osthostare!! Du har nu mött din överman och när du har stupat slänger jag din kropp till de blodtörstiga vattensniglarna som simmar under dig!

- "Show me what you got, motherfuckah!",
Skrek jag och sprang hysteriskt fram mot Egge. Jag vet inte om det berodde på att hans reflexer var sega eller om hans svärd var för tungt för honom att lyfta, men hursomhelst behövde jag inte göra mer än att springa rakt in i honom och stöta till. Nu var saken biff och porten stod öppen. Till min förvåning verkade inte Egge ha några betjänter anställda vid sitt slott, så det var bara för mig att springa upp till hans rum och hämta den stålsträngade akustiska gitarren. Jag stämde den och tog med den till min lilla koja i yttre delen av Rökta-Makrill-Skogen. Resten av dagen spelade jag och tränade till den stora showen som skulle spelas i Hovbergsstugan på fredag.