Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Det var en gång, som så många andra gånger djupt inne i Alnös djupa skogar. Roel hade påbörjat höstens potatisskördarsäsong och skulle nu slå på stort. Han hade bjudit in alla torpare på Alnö till sin egna lilla potatis-fest. På menyn skulle det finnas grillad potatis, kokt mandelpotatis, råstekt potatis med rårörda lingon, potatissallad, och en stor, jättestor potatistårta. När dagen kom för den stora festen hade ingen av torparna lämnat återbud till Roel. Detta gladde Roel mycket och han såg fram emot en fest fylld av skratt och potatis. Han hade tillockmed tränat på att spela Nederländernas nationalsång på sin cittra. Klockan närmade sig 8 och ingen hade dykt upp ännu. Men Roel var tålmodig och väntade en timme till. När klockan var 9 så började han ana oråd i mossen. Om ingen skulle dyka upp snart så skulle all potatis svalna och hela tillställningen gå i stöpet. Så Roel gjorde det bästa av situationen och snickrade snabbt ihop en stor katapult. När den var klar så hällde han i all potatis i den stora katapultsleven. Ner med den grillade potatisen, ner med den kokta mandelpotatisen och ner med den stora potatistårtan. Nu var skopan fylld så till bredden att det näst intill rann över potatis. Nu började Roel hoppa på katapultmekaniken så att den släppte och hela stora potatis-skopan flög iväg i ljusets hastighet. Över Hovid och över Tunadal. Ja, ända till Sveg flög potatisen. Och eftersom det var misär i Sveg och svältande barn gick på gatorna och åt larver kom potatisen som en välsignelse från ovan.

Sensmoralen med detta är såklart att den enes problem är den andres potatisföda.