Late one night in the valley of hearts
Hur kommer det sig att jag hade 11 unika besökare i förrigår, och igår skrek det till i statistiken - 25 unika besökare! Vilken jävla smäll. Är det nån som skickat runt min blogglänk till hela msn kontaktlistan??
Bra forstätt med det.
Vet man inte vart man ska kan man aldrig komma dit säger dom. Men om man hamnar på ett sidospår av en slump? Om man hittar en stig vid sidan av som leder till något nytt och helt orginellt. Vet man inte vart man ska kanske man kan komma vartsomhelst. Till ett ställe som inte finns utsatt på kartan. En vit fläck på kartan, eller den mörka sidan av månen. Som den snurrade igår natt har den nog aldrig snurrat förut. Fram och ner och tillbaks en bit till. Såg du den?
- Ja visst gjorde jag det.
- Varför tror du att far har lagt benen på ryggen och sprungit sin väg?
- Jag vet inte
- Är du säker på att han sprungit sin väg?
- Ja
När vinden blåser in genom det vidöppna fönstret och du känner att det kanske börjar bli för kallt för att forstätta ha det öppet hörde han plötsligt steg på övervåningen. Där ingen hade varit på månader - Ja inte sedan mattan lämnat spår efter sig av den som gått där för ett litet tag sedan. Nu hördes det steg där uppifrån. "Märkligt" tänkte han och forstatte med det han gjort från början, ja kanske ända sedan hans dagar börjat räknas. Kanske var han född till att skriva små notiser till ortens lokala tidning om de som dött och de som också fötts. Om bröllop och om födelsedagar som de människor firade som aldrig riktigt verkade sluta fylla år. Fast han var nog för trött för att avsluta eller påbörja sitt arbete denna gråa eftermiddag. Stegen på övervåningen hade inte längre samma dova knastrande ljud. Kanske hade han vant sig. Kanske var han bara för trött.
Det du läste ovanför denna text var något jag skrev ihop nu på 5 minuter rakt av bara för att försöka visa vad jag läser innan jag går och lägger mig. För detta är ungefär vad berättelserna av Franz Kafka innehåller. Men nog är dom mer genomtänkta än det jag lyckas skriva. Dom är oftast väldigt korta och de tar väldigt snabba vändingar och det hela känns som en helt vanlig dröm som man drömmer sådär på natten ofta när man sover. Man får väldigt mycket bilder i huvudet av historierna och det tycker jag är väldigt kul. Dock blir man ibland helt borta i huvudet för att det är så surrealistiskt och konstigt. Därför får Franz Kafka idag 20 morgonsolar utav 25 möjliga.
Bra forstätt med det.
Vet man inte vart man ska kan man aldrig komma dit säger dom. Men om man hamnar på ett sidospår av en slump? Om man hittar en stig vid sidan av som leder till något nytt och helt orginellt. Vet man inte vart man ska kanske man kan komma vartsomhelst. Till ett ställe som inte finns utsatt på kartan. En vit fläck på kartan, eller den mörka sidan av månen. Som den snurrade igår natt har den nog aldrig snurrat förut. Fram och ner och tillbaks en bit till. Såg du den?
- Ja visst gjorde jag det.
- Varför tror du att far har lagt benen på ryggen och sprungit sin väg?
- Jag vet inte
- Är du säker på att han sprungit sin väg?
- Ja
När vinden blåser in genom det vidöppna fönstret och du känner att det kanske börjar bli för kallt för att forstätta ha det öppet hörde han plötsligt steg på övervåningen. Där ingen hade varit på månader - Ja inte sedan mattan lämnat spår efter sig av den som gått där för ett litet tag sedan. Nu hördes det steg där uppifrån. "Märkligt" tänkte han och forstatte med det han gjort från början, ja kanske ända sedan hans dagar börjat räknas. Kanske var han född till att skriva små notiser till ortens lokala tidning om de som dött och de som också fötts. Om bröllop och om födelsedagar som de människor firade som aldrig riktigt verkade sluta fylla år. Fast han var nog för trött för att avsluta eller påbörja sitt arbete denna gråa eftermiddag. Stegen på övervåningen hade inte längre samma dova knastrande ljud. Kanske hade han vant sig. Kanske var han bara för trött.
Det du läste ovanför denna text var något jag skrev ihop nu på 5 minuter rakt av bara för att försöka visa vad jag läser innan jag går och lägger mig. För detta är ungefär vad berättelserna av Franz Kafka innehåller. Men nog är dom mer genomtänkta än det jag lyckas skriva. Dom är oftast väldigt korta och de tar väldigt snabba vändingar och det hela känns som en helt vanlig dröm som man drömmer sådär på natten ofta när man sover. Man får väldigt mycket bilder i huvudet av historierna och det tycker jag är väldigt kul. Dock blir man ibland helt borta i huvudet för att det är så surrealistiskt och konstigt. Därför får Franz Kafka idag 20 morgonsolar utav 25 möjliga.
Kommentarer
Postat av: bloggläsare
byt till ljusare färger vi vill kunna läsa och inte bli deprimerade dessutom är det ju sommar snart
Postat av: Ida
Ännu en som drabbats av kafkasmittan. Han är helt enkelt bäst.:D
Trackback