Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Det hela började med att jag somnade framför TVn så här på Eftermiddagens sista timmar. Så kom min lilla syster Hanna hem och väckte mig. Hon sa bestämt att hon hade sett min cykel på ICAs cykelparkering för 5 minuter sen. Detta tyckte jag var märkligt eftersom jag var helt säker på att cykeln stått på min bakgård i mer än en vecka. Jag drog slutsatsen att min kära cykel var stulen. Jag tror min mamma blev arg när jag sa att den var stulen. Förra året tappade jag bort min brorsas röda tantcykel utanför pizzeria Palermo. Men det är en annan historia. Sömndrucken tog jag mig upp, åt middag och begav mig gåendes mot ICAs cykelparkering. Där stod ingen cykel. Jag gick ner mot Konsums parkering i hopp om att Hanna hade tagit fel på Alnös 2 enda mataffärer. Det hade hon inte. Så jag ringde Daniel och frågade om han hade cyklat runt på min cykel nyligen, jag brukar nämligen glömma den hemma hos han ibland. Men det hade han inte. Han sa att han skulle ta mopeden och komma upp och gå på cykeljakt med mig. Jag passerade Karl Axels kiosk och just då kom Alexander inkörandes på Karl Axels parkering. På Johans moped. Han hade inte heller sett min cykel. Men så kom Daniel och vi kom fram till att cykeln kanske står på i Nils residens Lindvalls Plantskola. Han åkte och kollade och när han kom tillbaks sa han att jag var en Fummeljöns och att cykeln stod bakom Nils hus. Cykeln var ju inte alls stulen. Jag hade ju glömt den hos Nils. Nils hade åkt och köpt havreskorpor på ICA med den. Så jag cyklade hem den. Lite tråkigt var det ju att jag inte fick ta den som stulit cykeln på bar gärning och säga åt den på skarpen och kanske slå gärningsmannen lite med en hösax. Det fick jag inte. Alltså finns det inga tjyvar på Alnö. Inga cykeltjyvar i alla fall. Kanske nån bankrånare. Men ingen cykeltjyv. Min cykel är fin fast den inte är stulen.