Onsdag med stort O
Dagen har fortskridit som alla andra dagar i veckan vanligtvis gör. Jag vaknade trött och eländig i min 90 cm breda säng. Frukost och den dagliga tandborstcermonin icke att förglömma. Iväg till skolan för att ha Svenska och sedan sluta kl 11. Skälet att vi slutade kl 11 var att vårt EoS pass var flyttat till kvällen då vi skulle se en teater på Sundsvalls Teater. Jag gick på stan med folk och köpte faktiskt linsvätska. Sen åkte jag hem och somnade i några timmar. Sedan knackade det på dörren precis när jag sov som bäst. På andra sidan ytterdörrn stod Eskils pappa. Som alla Alnöbor vet vid det här laget är Eskils pappa polis, och jag började ana ugglor i mossen. Specciellt eftersom han var iklädd sin polisuniform och med batongen i höger hand, en pistol i sin vänstra. Jag drog slutsatsen att han var här för att haffa mig, sätta mig bakom lås och bom och svälta ut mig med vatten och bröd. Detta lät inte frestande för mig. Jag ville hellre sova så jag låtsades att jag inte var hemma. Eskils pappa polisen plingade och plingade på dörrplingan. När han plingat så hårt att hans fingernaglar börjat ömsa skinn gav han upp och tutade iväg med polisbilen - Jag hade klarat mig från polisväsendets grymma batonghänder åter igen. Glad över det kokade jag en kopp rykande varmt te, satte mig ner och började titta på detta youtubeklipp.
Mamma bjöd på indisk mat som var god, dock påstod hon att polarkakorna var naanbröd. Sedan bar det av med buss till staden och teatern. Man borde gå på teater lite oftare tänkte jag när jag satt mig ner och den glada teatergubben börjat underhålla mig. Det var roligt. Sedan åkte jag bussen hem och när hjulen rullade över Alnöbron rann en hemsk tanke genom min gråa hjärnmassa. Tanken att Alnöbron när som helst skulle rasa och hela vår buss flyga ner 40 meter i Alnösundets bråddjup. Det isade i min mage och jag kom också att tänka på att jag ofta drömmer om Alnöbron. Det brukar alltid vara något hål i den eller nått annat hemskt, och jag måste ta mig över den. Hemska drömmar i min hemska hjärna. Nu sitter jag här och är glad över att jag har sovmorgon till halv 11 imorgon. Det är faktiskt Torsdag i morgon och det är ganska konstigt, eftersom det var Måndag igår. Tiden går fort när man har roligt och man lever inte längre bara för att man äter vitaminer. Tack för visat intresse. På återseende.
Mamma bjöd på indisk mat som var god, dock påstod hon att polarkakorna var naanbröd. Sedan bar det av med buss till staden och teatern. Man borde gå på teater lite oftare tänkte jag när jag satt mig ner och den glada teatergubben börjat underhålla mig. Det var roligt. Sedan åkte jag bussen hem och när hjulen rullade över Alnöbron rann en hemsk tanke genom min gråa hjärnmassa. Tanken att Alnöbron när som helst skulle rasa och hela vår buss flyga ner 40 meter i Alnösundets bråddjup. Det isade i min mage och jag kom också att tänka på att jag ofta drömmer om Alnöbron. Det brukar alltid vara något hål i den eller nått annat hemskt, och jag måste ta mig över den. Hemska drömmar i min hemska hjärna. Nu sitter jag här och är glad över att jag har sovmorgon till halv 11 imorgon. Det är faktiskt Torsdag i morgon och det är ganska konstigt, eftersom det var Måndag igår. Tiden går fort när man har roligt och man lever inte längre bara för att man äter vitaminer. Tack för visat intresse. På återseende.
Kommentarer
Trackback