Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Ja, det var en kulen höstnatt och alla i staden hade gått och lagt sig. Regnet smattrade mot stadshusens fönster och höstlöven låg klistrade mot marken. Just denna natt, och absolut ingen annan natt, gjorde Tor ett undantag. Vanligvis brukar han inte göra Undantag. Men han tyckte att inatt var den rätta natten för ett Undantag. När han var säker på att alla stadens invånare fallt i sömn snörde han på sig sina svarta läderkängor och sin långa svarta rock. Han stannade ett tag vid hatthyllan och funderade på vilken hatt som skulle passa för detta Undantag. Hans val föll på ett italienskt handgjort plommonstop. Ut drog han nu i nattens täta dimma och tjocka mörker. Vandrandes mellan stadens trånga kvarter och gråa betongväggar. Undantaget han skulle göra var svårt att ro iland med, och han var medveten om att han kanske inte skulle komma ut ur det med livet i behåll. Tor tyckte det var konstigt att författaren till denna berättelse stavade "undantag" med stort "U" mitt i en mening. Har han inte svenska som modersmål måntro? Men Tor hann inte fundera på det mycket längre till, för han snubblade till på vad som till synes var en Edamerost. En helt vanlig Edamerost. Med stort "E". Tor skrapade upp sitt högra knä i fallet. Han blev förtvivlad över ostens gula färg och märkliga konsistens. Han funderade länge på vad han skulle göra med denna Edamerost han hittat här på den trånga svarta vägen. Slutsatsen han drog var att aldrig gå upp mitt i natten när alla andra sover, göra Undantag, och ströva omkring mållöst utan mål på stadens trånga svarta gator. Man vet ju aldrig när man snubblar på en Edamerost med stort "E" mitt i meningen.