Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Vi går mot kallare tider säger min vän Egge och fingrar på cymbalen. John instämmer medans han kopplar in wawa-pedalen. "Årstiderna kommer och går" konstaterar Egge, numera med kort hår. John vet inte riktigt vad tycker om Egges konstaterande. Snön kommer väl när den vill? Det vet väl alla nu levande? I Egges ögon skiftar färgen till röd. John ut ur replokalen smög. Egge vill man inte hetsa, då han kan få för sig att dig spetsa. John gjorde rätt som stack, på vägen hem mötte han Gubben Noak. John blev nu inte lättare till sinnet, han var nu tvungen att rädda skinnet. Gubben Noak började skrika så förfärligt, John började undra vad som för Gubben var besvärligt.
- "Hur är det fatt gamle vän?" Frågade John snällt. - "Jag har till polisen blivit anmält" han jämrade sig. - "Men låt då inte din ilska gå ut över mig!" Gråtandes och om sjärten bar, sprang John hem till mor och far.


Kallt är det i alla fall när jag i rask takt går uppför skvadernbacken kl halv 11 denna torsdagsmorgon. Jag har missat bussen och  känner mig illa till mods. Alla höstlöv har nu platt fallt till marken. Men en och en annan Ekorre kan ses om man är uppmärksam. Jag säger som en gammal man en gång för längesedan berättade för mig:
"Skulle det regna nu och vara lite kallare i luften, ja då skulle det banne mig snöa!"
Men vi har faktiskt redan haft lite snöfall här i Sundsvall - "Norrlands Hufvudstadt"
Ett blygt snöfall av blyga små snöflingor som när de kom till marken dog av den varma asfalten.
När vi ändå pratar om vädret så kan jag passa på att nämna att den eviga sjuårsdimman har slagit till igen.
Ur sjuårsdimman kommer man aldrig ur. Den har hursomhelt Alnö i sitt våld.
Mer har jag inte nu att tillägga annat än att det ska bli skönt med en veckas lov om några dagar. Cheers!