Leif är Hans namn.
Det bra med skolan är att man kan plocka popcorn med tårna. Man kan också blogga blogg på lunchrasten. Det var ett tag sedan jag bloggade men ändå inte. Jag kan berätta vad som hänt de senaste 2 dagarna, om intresse finns, och om ni beter er. SO IT GOES:
Onsdag morgon vaknade jag som alla andra onsdagsmorgnar jag vaknar på. Solen sken och klockan var strax över 7. Det skulle bli en bra dag. Jag gick ner för trappan och just som jag skulle klappa katten som låg på matbordet, galopperade den iväg med en jävla fart. Jag åt frukost och efter ett tag kom kattrackarn tillbaks med en fickkniv i sin mage. Sen var det skola och allt som har med det att göra. Ganska tråkigt men ändå kul och ibland ganska kul. Sedan så åt jag och Alice pommes FRITES och korv. Alice åt ingen korv. Hon är VEG. Pasta ikväll och litervis med vatten. Det säger Leif-Daniel Lundin. Jag följer hans råd. Osammanhängande men gott i nygräddat bakstuge idyll. Sedan gick jag, Alice, Daniel och Egge the Fuckin Fregg på Pipeline. Det var folkmusik. Akustisk gitarr och fiol. Jag tyckte om musiken och tankarna drogs mot fäbodar och Riddar Pierre. Efter det gick Alice på bio med sin vän Mina. Roligt namn. Dem såg Du Älskade. Den vill jag också se. Jag, Daniel och Egge satte oss på Hemköp och åt ölkorv och drack coca cola. Sen åkte vi hem.
Torsdagen började precis lika bra. Jag hade sovmorgon till klockan halv 11. Solen sken ännu mer idag än igår och det enda vi hade var Svenska. När skolan var slut åkte jag hem och drack te. Jag väntade till kvällens koncert. Bill Wyman stod på menyn. Jag och pappa planerade att åka buss in till Tonhallen. Just när det var 10 minuter kvar till våran buss skulle gå började pappa skrika. Han skrek jättehögt och var jättearg. Han påstod att biljetterna inte fanns där dom skulle finnas. Vi letade och missade bussen. Till slut hittade jag biljetterna längst ner på golvet bakom elementet. Vi tog nästa buss och åkte in till Tonhallen och tog våra platser. Bill Wyman klev på scen och började basa. Men han basade inte i den andra meningen som man kan mena med ordet basa. Han spelade bas. Men han basade inte. Han var inte i centrum. Med sig hade han ett stort band med många instrument och mycket saxofon och blås och orgel och gud och hans moster. De spelade rolig och bra blues/rock/country/soul i 1 timme, sedan blev det fikapaus för alla gamlingar. I pausen träffade jag Anton och Jonas som också var där och hörade. Efter pausen spelade dom i en och en halv timme till. En fantastisk version av I put a spell on you var för mig höjdpunkten. Glad lämnade jag och pappa koncerten och åkte upp till skönsberg för att ha träning. Jag tränade och kom hem halv 12. Somnade och vaknade och gick i skolan och nu sitter jag här. Ikväll ska jag äga på lazerhallen. See ya all motherfuckers!

Onsdag morgon vaknade jag som alla andra onsdagsmorgnar jag vaknar på. Solen sken och klockan var strax över 7. Det skulle bli en bra dag. Jag gick ner för trappan och just som jag skulle klappa katten som låg på matbordet, galopperade den iväg med en jävla fart. Jag åt frukost och efter ett tag kom kattrackarn tillbaks med en fickkniv i sin mage. Sen var det skola och allt som har med det att göra. Ganska tråkigt men ändå kul och ibland ganska kul. Sedan så åt jag och Alice pommes FRITES och korv. Alice åt ingen korv. Hon är VEG. Pasta ikväll och litervis med vatten. Det säger Leif-Daniel Lundin. Jag följer hans råd. Osammanhängande men gott i nygräddat bakstuge idyll. Sedan gick jag, Alice, Daniel och Egge the Fuckin Fregg på Pipeline. Det var folkmusik. Akustisk gitarr och fiol. Jag tyckte om musiken och tankarna drogs mot fäbodar och Riddar Pierre. Efter det gick Alice på bio med sin vän Mina. Roligt namn. Dem såg Du Älskade. Den vill jag också se. Jag, Daniel och Egge satte oss på Hemköp och åt ölkorv och drack coca cola. Sen åkte vi hem.
Torsdagen började precis lika bra. Jag hade sovmorgon till klockan halv 11. Solen sken ännu mer idag än igår och det enda vi hade var Svenska. När skolan var slut åkte jag hem och drack te. Jag väntade till kvällens koncert. Bill Wyman stod på menyn. Jag och pappa planerade att åka buss in till Tonhallen. Just när det var 10 minuter kvar till våran buss skulle gå började pappa skrika. Han skrek jättehögt och var jättearg. Han påstod att biljetterna inte fanns där dom skulle finnas. Vi letade och missade bussen. Till slut hittade jag biljetterna längst ner på golvet bakom elementet. Vi tog nästa buss och åkte in till Tonhallen och tog våra platser. Bill Wyman klev på scen och började basa. Men han basade inte i den andra meningen som man kan mena med ordet basa. Han spelade bas. Men han basade inte. Han var inte i centrum. Med sig hade han ett stort band med många instrument och mycket saxofon och blås och orgel och gud och hans moster. De spelade rolig och bra blues/rock/country/soul i 1 timme, sedan blev det fikapaus för alla gamlingar. I pausen träffade jag Anton och Jonas som också var där och hörade. Efter pausen spelade dom i en och en halv timme till. En fantastisk version av I put a spell on you var för mig höjdpunkten. Glad lämnade jag och pappa koncerten och åkte upp till skönsberg för att ha träning. Jag tränade och kom hem halv 12. Somnade och vaknade och gick i skolan och nu sitter jag här. Ikväll ska jag äga på lazerhallen. See ya all motherfuckers!

Kommentarer
Postat av: Alice
Du Levande heter den ju...
Postat av: B
Dom som älskar lever ju!
Postat av: J
De här inlägget blev man typ glad när man läste :)
Postat av: Leif
Skönt att man är omnämnd (och till med rubricerad!!!!) på Sveriges hetaste blogg!
Jag hoppas pastan ska smaka, så möts vi imorgon.
Jag har varit förkyld under veckan och har därav inte tränat sedan i tisdags; du lär snurra upp mig på läktaren så det sjunger (du är ju estet...) om det.
(det brukar du å andra sidan göra i vanliga fall också)
Med vänliga hälsningar, blöta kyssar och ömma kramar;
Din Leif.
Postat av: Leif
Kommer det inget referat från dagens match på bloggen?
Trackback