Wiqtor - Mitt liv är ditt liv!

Efter min fars fars dag firande knöt jag på mig ett par stora läderboots med raggsockar på fötterna. Efter min förfrysning i väntan på bussen tänker jag inte riskera kallbrand en gång till. En amputerad fot är det sista jag vill ha.  Ute snöade det, och jag satte kurs mot Daniels farmor och farfars hus, nära Jennys pappa Billys hus. Där var det också fars dags firande för fulla muggar. Daniel hade vridit upp på maxvolym på bastun och snart så skollades alla små barn som skulle in dit och leka kurragömma. Vi bastade långt och väl. Det blev en trevlig tillställning.
 Nu är det morgon och jag sitter på skolan. Bussen missade jag nästan, och ännu värre är att jag glömde mina glasögon och/eller linser i brådskan. Nu ser jag mest dimma på några meters avstånd. Men det gör inte så mycket, så dålig syn har jag faktiskt inte. Skulle jag säga fel namn till fel person så beror det nog på det. Bli då inte ledsna och spring till skogen. Gläds åt att det snöar istället.