Måndagen
Måndagen började inte som de flesta andras Måndagar. Inte som de flesta Måndagar som han hade upplevt hittills i sitt ganska betydelselösa liv. De flesta Måndagar var inte som denna Måndag. Han kände det. Han kände det från första början. Från första början hade Måndagen inte varit som alla andra Måndagar. Detta var en specciell Måndag. Luften var friskare att andas den här Måndagen. Det brukar den inte vara på Måndagar. Solen strimmade igenom hans fönster. Det brukar den aldrig göra på Måndagar. När han klev upp ur sängen kände han inte den där tröttheten inför vad dagen skulle erbjuda. Jobb, Jobb, TV, en öl och en till natt. Han kände inte det idag. Idag kändes det som om någon hade dragit ur någonting. En propp hade dragits.
Han gjorde iorning sig precis som han brukar göra på Måndagar. Borstade tänderna och läste tidningen. Tillomed Tidningens nyheter kändes mindre dystra idag än vad dom brukar göra på Måndagar. Han tog bussen som han alltid gjorde på Måndagar. Han klev av på samma busstop som han alltid gjorde på Måndagar, samma busstop som han klev av resten av veckans dagar också för den delen. Han gick in i samma dystra kontorslokal på Kvallingvägen 2 som han gått in i varje Måndag i 20 år. Han hängde av sig jackan på samma ställe som han hade gjort i 20 år. Men han gick inte med samma trötta steg. Han gick inte med samma känsla i sinnet. Han gick fram till Kontorschefens kontor, knackade på och sade med bestämd röst att han tänkte fara. Han hann inte se kontorchenfens förvånade min. Han var redan påväg hem igen. Han packade alla sina ägodelar och tog ett flyg till Jamaica. Pengar hade han gott om. I Jamaica satte han sig i en solstol.